2008-01-12




Okej, numera tänkte jag hålla till här:

http://salviastory.wordpress.com/

Trendkänslig

Tänker sätta mig och kolla in Wordpress, så bli inte förvånade om den här bloggen flyttar.

Mest för att jag vill ha nåt att pyssla med så här en molnig lördag. Men också för möjligheten att i framtiden kunna lösenordskydda vissa inlägg.

Tanken är ju att det snart ska finnas ett barn i vårt liv. Och ska jag skriva om honom? henne? vore det ju lite juste att ha koll på vilka som läser.

Jaha, då kan jag slappna av, eller?!?

Storken har kollat i kristallkulan och sett att Oragnisationen ringer 11.05.

Min ev. synska medarbetare har drömt fram den 25:e (oklart vilken månad och vilket år...)

Så nu vet jag ju när det händer...

Det enda som inte är fullt utrett är att medarbetaren drömt om en flicka med ovanliga ögon, medan mamma (som avfärdar allt vad andlighet heter, men ändå påstår sig drömma sanndrömmar) är mycket tydlig med att det blir en pojke. En liten.

Så om nån nu bara drömmer fram hur det där hänger ihop så torde väl det mesta vara klart...

2008-01-11

Logiskt?

Bara för att jag råkar känna till ett par som fick sitt efterlängtade telefonsamtal vid 10-tiden har jag fått för mig att det är kl. 10 som gäller...

Så nu när klockan är 12 tänker jag "Näha, inte idag heller."

2008-01-09

Suck och sånt

Igår fick jag massage. Skulle behöva det varannan timme känns det som; den här väntan sätter sig ofelbart i musklerna.

Även om man inte tänker på det så är det ju där hela tiden.

Väntaväntaväntaväntavänta

Suck

Väntaväntavänta...

...vänta

2008-01-07

Blä

Nu känns det faktiskt som att jag har väntat klart.

Kan inte den däringa myndigheten i Etipien fatta det?!?

2008-01-06

Det där med syftningsfel...

Det är alltså KATTEN som bor för sig själv.

Blev lite fnissig när jag insåg att det låter som att jag funderar på att avliva styvdottern...

Men inlägget får vara kvar som det är. Bjuder gärna på fniss åt fler!

Katt

Spanande just in den bedårande kattungen i Storkens blogg.

Underbar.

Jag har katt. En gång i tiden hade jag två. När vi flyttade till huset bestämde sig dock mina katter för att de inte ville bo hos den dåvarande kattvakten och drog till skogs.

Bara en kom tillbaka. Min älskade gosekatt som jag hade haft i nästan 10 år behagade inte komma hem igen.

Sen är såklart ena styvdottern allergisk. Jätte.

Och trots att jag i omgångar haft annonser ute och jagat i hela bekantskapskretsen så hittar jag inget nytt hem till henne.

Så hon bor själv numera. Förvisso verkar hon trivas med sitt uteliv och hon har ett eget "hus" att äta och sova i.

Men jag hade önskat att hon kunde få bo med någon. Men så länge det är somna in eller utekatt som gäller så får det bli så här.

Mitt hjärta klarar inte att ta bort henne.

Suck.

Vet inte varför jag skrev det här. Kände mig bara lite ledsen.

Slut på semestern

Börjar jobba igen imorgon.

Håll tummarna för att vår väntan på BB är över SNART!

Tack!

2008-01-02

Shopping

Än så länge finns ingen riktig strategi i det vi inhandlar till barnet. (Borde förresten hitta på nåt slags namn, skrutten eller plutten eller vad nu höggravida brukar säga...)

Mest beror vår till synes irrationella stil på att vi ju inte vet riktigt vad vi kommer behöva.

Idag kom vi hem från stormarknaden med en badbalja och två nappflaskor. Sedan tidigare finns "Fem myror" på DVD, lite kläder lagom till en två-åring, en svindyr napp, leksaker, några filtar, barnmöbler, ett par vantar, pipmugg och tallrik, haklappar, en nattlampa, lite mer grejer...

...och så den där lilla pallen man ska ha vid handfatet som var det första jag köpte.

På mammas vind finns både spjälsäng och en barnsäng för större barn så det behöver vi inte fixa.

Annars misstänker jag att vi kommer fortsätta i den här stilen; köpa på oss lite grejer vart efter vi dyker på nåt som vi kanske kommer behöva. Som tur är så finns det lite andra barn i bekantskapskretsen så vi får väl ge bort det som eventuellt blir fel.

Förhoppningsvis får vi massor med presenter av alla blivande morföräldrar också... Och kanske ett eller annat lån från vänner.

Vi ska nog klara oss.

Men det känns faktiskt lite lustigt just nu. "Nämen oj, den var fin, släng ner den i vagnen, man vet ju aldrig vad vi kommer behöva..."

Jag försöker i alla fall hålla mig inom spannet 0-3 år. Fast man kan aldrig så noga veta; imorgon kommer jag väl hem med den första mopeden och har betalt avgiften för kollo...

2008-01-01

Eh...

Firar det nya året genom att kolla igenom Blocket och andra sajter. Tittar på sånt som känts (och känns!) lite förbjudet - barnprylar!

No shit att det finns massor att konsumera... Det är en djungel därute och jag är nu totalförvirrad.

Vad behöver man EGENTLIGEN? Och vad sjutton ska man tänka på när man köper vagn? Och hur många olika varianter på barnstolar ska man behöva fundera över?

Alltså, jag och maken är överens om att det inte blir nån megasuperlyxigbugabooemmaljungabriohotshotmåstehamedregistreringsskyltsenastemodellen-vagn för nästan tiotusen.

Men vad väljer man då?

Och sjal eller bärsele eller hurfanken ska man tänka?

Och vi som inte har en jäklarns aning om vare sig ålder eller storlek på vårt barn-to-be. Vad gör man?

Känns som att man behöver nån slags framförhållning annars riskerar jag att hamna i nån slags stress-shopping-psykos när vi väl fått BB.

HELP!

2007-12-31

2007

Jaha. Ännu ett år är slut. När man surfar igenom sitt bloggarkiv inser man hur snabbt tiden går ändå. "Jaha, men oj, skrev jag det för ett år sen?!?"

En av mina nyårsönskningar var att vi skulle få iväg vår ansökan före april. Det fick vi inte. Det tog mer än två månader för oss att fixa alla intyg, översättningar och stämplar som krävdes. Vilket säger mer om oss än om hur lång tid det behöver ta.

Jag önskade mig även BB 2007. Med tanke på att det är årets sista dag och att ingen lär jobba på Organisationen idag så är väl det också en önskan som inte lär slå in.

Men det gör som ingenting.

När vi började den här processen var jag så inställd på Kina. Med de väntetider som var skulle vi fått möta vårt barn i maj 2008. (Alla som har papper i Kina vet ju att den prognosen skulle komma att ändra sig rejält.)

Då var det oktober 2005 och maj 2008 kändes oändligt långt bort.

Nu blev det Etiopien och har vi tur träffar vi vårt barn i februari-mars 2008. Och det känns på något märkligt sätt rätt lagom.

Vi känner varandra bättre, vi har bott in oss i huset, vi har blivit mer en familj. Redo att bli fler!

Under hösten har jag gått i terapi. Det har varit ett alldeles utmärkt sätt att förbereda sig inför livets nästa stora förändring.

Jag har landat i mig själv och känner mig tryggare.

Redo.

Vi har nu varit "etta i kön" i en dryg månad. Så snart helgerna är över är det dags att bli nervös på riktigt. Det är vår tur nu.

Det är faktiskt det.

Redo.

2008 blir jag mamma.

2007-12-24

24 December

God Jul & Gott Nytt År!

2007-12-20

Hinner inte

Har haft massor att göra på jobbet. Fast inte sånt jag borde hinna med utan akuta ta-hand-om-tonåringar-som-inte-verkar-vilja-ha-jullov-grejer.

En dag till, sen ska jag ha semester.

Inget BB.

Har ont i tummen. Eller; snart hela underarmen. Har en fin-fin ergonomisk barmouse och underarmsstöd. Börjar misstänka min snygga handväska.

2007-12-15

Småler

Några dagar efter att jag bloggat om vuxenhet blir jag ombedd att visa legitimation på Systembolagt...

Ironiskt.

2007-12-12

Vuxen

Häromdan läste jag (ännu) en krönika om vuxenhet. Ännu en 30-nånting som känner sig "fusk-vuxen".

Sånt där förvånar mig. Att människor som torde ha varit vuxna länge går omkring och känner sig som, vaddå? Barn?

Visst, det är skojigt med vuxen-poängstester på nätet (som alltid säger att jag är närmre 50 än 30), men det är väl bara på skoj?

Folk som är 30-40 som säger saker i stil med "Nu har jag köpt lägenhet nu kanske jag är vuxen på riktigt?"; skrämmer mig.

(Nej Tinsel, det var inte dig jag menade trots att jag minns att du skrev nåt sånt för ett tag sedan. Det är ett fenomen jag funderar kring.)

Jag är vuxen. Jag gillar att vara vuxen. Vuxna människor är pålitliga, trygga, säkra och bra människor. Människor man vill ha omkring sig när det blåser. Människor med lite mer eller väldigt mycket livserfarenhet att dela med sig av.

Jag gillar vuxen.

Vuxen är inte ICA-kortet, bostadsrätten, metallen på vänster ringfinger, bilen, hunden eller ens barnen.

Vuxen är förmågan att se var man själv tar slut och andra människor börjar.

Vuxen är att ha fötterna hyfsat stadigt på jorden.

Vuxna människor kan festa hela nätterna, äta onyttig mat, göra bort sig, låta bli att storhandla, shoppa upp hela lönen, ge f-n i att städa.

Så länge man tar ansvar för sig själv och dem omkring en är man vuxen.

Tycker jag.

Vuxen är aldrig tråkigt. Det är bra mycket friare och roligare än att vara o-vuxen.

Vuxen är att inte snegla bakåt och tro att man var mer spännande, snyggare och coolare förr. Vuxen är att vara där man är; här och nu.

Jag gillar vuxen. Jag vill vara vuxen. Jag är vuxen.

Tycker att det är det minsta mitt barn kan begära av mig.

Vuxen.

2007-12-11

Nix

Inte nåt idag heller.

Jag har varken drömt datum, spått i kaffesump eller frågat stjärnorna. Men jag är numera helt inställd på 2008.

Min förhoppning är att de ringer den här veckan. Om inte tror jag att det är kört för i år. Nästa vecka är för nära helgerna för att kännas sannolikt. Folk är gissningsvis lediga i Etiopien också.

Så då får det bli efter helgerna då. Typ v 2 kanske? Lagom till att skolorna börjar igen efter lovet.

Det finns också en möjlighet att ödet bestämt sig för att hålla samma linje som alltid i mitt liv och liksom ställa till det på något sätt.

Stänga domstolarna i Etiopien till i maj till exempel.

Fast jag har haft det så bra senaste åren så jag hoppas att ödet bestämt sig för att ge mig en chans.

2007-12-10

Måndag

Har uppdaterat min profil. Av nån anledning hade jag visst angett att jag arbetar med annonsering och det stämmer ju inte riktigt.

Sedan jag fick senaste mailet från Organisationen känner jag mig lite coolare. Jag vill såklart ha BB så snart som möjligt, men det är liksom lite skönt att veta att det förmodligen inte blir före jul.

Annars då? Jo, det var nån som påstod att det är julafton om 2 veckor och jag har inte inhandlat mer än en julklapp. Förvisso har jag lyckats rationalisera bort en del pga folk som ska ut att resa.

Men ändå. Några kommer jag ju träffa på dopparedan och i vår familj är det liksom tradition att man har några paket med sig...

Förra året var jag så himla ordentlig och köpte på mig roliga saker under hela året.

I år har jag ingen aning.

Kanske för att huvet är fullt med nåt annat...

2007-12-08

Fortsatt väntan

Bad min ev. synska medarbetare drömma fram vårt datum för BB.

H*n påstår att det blir den 25:e. Vilket är juldagen, om vi pratar december, då Organisationen garanterat inte har kontorstid.

Så vi får väl se om vi får BB om en flicka med ovanliga ögon den 25:e nånting...

För att gardera mig mailade jag även organisationen. "Ni gör klokast i att ställa in er på 2008, men vi kan aldrig säga säkert."

2008 är 3 veckor bort så det kändes inte som ett alltför betungande besked. Fick dessutom bekräftat att vi är det par som haft ansökan längst i landet. Att vi är "etta" om man så säger.

"Jag vill bara påminna om att placeringarna inte alltid görs i turordning."

JAG VET! Jag lovar och svär dyrt och heligt att JAG HAR FATTAT HUR DET GÅR TILL!!! Jag kommer INTE bråka om någon annan lycklig familj blir större före vår.

Men att vara "etta" betyder väl ändå nånting! Att snart, snart, snart kommer det där samtalet jag längtar så jag bryter ihop efter.

Som sagt, 2008 är 3 veckor bort.

2007-12-06

Att vänta på besked...

Förut, när jag fortfarande gick på årliga kontrollen på sjukhuset, hade jag en plågsam vecka om året när jag väntade på resultatet från det senaste benmärgsprovet.

Det var verkligen helvetiska veckor. Att gå och vänta på ett svar på om man fortfarande är frisk kan ge den bäste muskelvärk och panikångest.

Fördelen DÅ vara att jag i alla fall visste vilken dag beskedet skulle komma. Det är liksom lättare att härda ut när man kan se slutet.

Fördelen NU är såklart att jag väntar på ett besked som är positivt. Jag väntar på besked om barn; inte ett antingen-eller besked.

Nackdelen är att jag inte har en aning om hur länge jag måste vänta.

Och, jag lovar och svär, anspänningen är precis densamma

som då.