Förut, när jag fortfarande gick på årliga kontrollen på sjukhuset, hade jag en plågsam vecka om året när jag väntade på resultatet från det senaste benmärgsprovet.
Det var verkligen helvetiska veckor. Att gå och vänta på ett svar på om man fortfarande är frisk kan ge den bäste muskelvärk och panikångest.
Fördelen DÅ vara att jag i alla fall visste vilken dag beskedet skulle komma. Det är liksom lättare att härda ut när man kan se slutet.
Fördelen NU är såklart att jag väntar på ett besked som är positivt. Jag väntar på besked om barn; inte ett antingen-eller besked.
Nackdelen är att jag inte har en aning om hur länge jag måste vänta.
Och, jag lovar och svär, anspänningen är precis densamma
som då.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Hej!
Jag har inte följt din blogg från start, så jag började läsa där i dag. Har mött många leukemipatienter i mitt arbete. Visste inte innan att du varit sjuk. Hoppas det stabila fortsätter vara stabilt!!
Hoppas ni snart får barnbesked så ni slipper våndas och vänta längre. Även jag väntar för er, då vi har så lång väntan kvar att det inte är aktuellt att börja få de hormonerna riktigt än - när-ska-de-ringa-jag-orkar-inte-vänta-längre-hormoner. Jag känner till dessa väldigt väl. När vi äntligen fick BB så hade organisationen ringt ut BB dagen innan till övriga familjer, och jag visste om det. Inte ringde de till mig inte... nänä, här går vi i strikt köordning, de som skickade ansökan först fick BB först... Du kan ju gissa att vår ansökan gick bland de sista..
Jag är med dig varenda dag, jag kan vara din adoptionsdoula om du vill:-)
Andas bara lugnt och fint...
Kram Anette som är inne för andra gången idag, supernyfiken!!
Post a Comment