En av "våra" organisationer har hört av sig. För övrigt den organisation jag skulle välja om jag bara gick på snabbhet och trevligt bemötande.
Det är fyra länder som skulle kunna funka, varav Vietnam går bort direkt på grund av ändrade köregler.
Två av länderna bad jag om mer information om (helt utan att kolla med maken först insåg jag just.)
Så är det en till organisation att vänta in.
Sedan är det bara att börja ta ställning till väntetider, kostnader, barnens förutsättningar, ens egna känslor kring än det ena än det andra...
Kan inte någon bara bestämma åt mig?
2006-11-29
2006-11-28
2006-11-26
Halva barn
Pratade med styvdottern om att adoptera fler barn. Sa att jag såklart skulle vilja ha fler barn än ett men att man får ta en sak i taget och allt sånt.
"Tänk om 10 år då kanske ni har två barn."
"Ja, fast din pappa skulle ju ha fyra i så fall."
"Hm. Och du skulle ha... två... Två, och två halva!"
Jag har sagt det förr; man får ta emot kärlek där den kommer.
"Tänk om 10 år då kanske ni har två barn."
"Ja, fast din pappa skulle ju ha fyra i så fall."
"Hm. Och du skulle ha... två... Två, och två halva!"
Jag har sagt det förr; man får ta emot kärlek där den kommer.
2006-11-25
Eld
Det är märkligt hur man plötsligt har börjat resonera i nya banor.
Maken igår:
"Vi måste skaffa något slags skydd att ställa framför öppna spisen när vi får en parvel som far omkring här. Luckan är jättehet."
Och golvljusstakarna. De är ju inga lämpliga leksaker.
Maken igår:
"Vi måste skaffa något slags skydd att ställa framför öppna spisen när vi får en parvel som far omkring här. Luckan är jättehet."
Och golvljusstakarna. De är ju inga lämpliga leksaker.
Tack
Jag har alltid varit usel på det där med att tacka.
Men tack alla. För att ni läser. För att ni skriver.
För att man slipper känna sig ensam.
Men tack alla. För att ni läser. För att ni skriver.
För att man slipper känna sig ensam.
2006-11-24
Brev
Idag fick vi ett brev från den ena organisationen. De lovar att läsa igenom utredningen så snart som möjligt. Inom 14 dagar ska de återkomma med besked om de kan förmedla en adoption åt oss.
2006-11-22
Att berätta
Igår berättade jag för en kollega att vi ska adoptera. En av de sista jag någonsin trodde att jag skulle säga något till.
Då jag sovit dåligt natten till igår hade jag sökt upp kollegan för att fråga hur nödvändig min närvaro var på eftermiddagens konferens. Fick höra hur blek och trött jag såg ut. Eh, sa jag inte precis att jag sovit dåligt? Ja, ja...
Vi möttes senare i en korridor. Kollegan log då finurligt och frågade om jag "var med bebis".
"Nej, njae, fast... Alltså jag är inte gravid. Och jag kommer aldrig bli det heller."
Ni vet hur folks ansikte liksom kan ramla ner när de får ett svar de inte förväntar sig. Och när de inte vet vad de ska säga.
Tyckte nästan lite synd om kollegan som stod där och funderade på hur man bäst beklagar sorgen. Så då sa jag det. Att man kan få barn på andra sätt.
"Ni funderar på det alltså?"
"Nej. Vi har redan börjat. Vi har precis blivit godkända. Så på sätt och vis hade du ju rätt."
Sen vete tusan om det går att förklara min trötta blekhet med att vi ska adoptera, men det är ju en annan femma.
Då jag sovit dåligt natten till igår hade jag sökt upp kollegan för att fråga hur nödvändig min närvaro var på eftermiddagens konferens. Fick höra hur blek och trött jag såg ut. Eh, sa jag inte precis att jag sovit dåligt? Ja, ja...
Vi möttes senare i en korridor. Kollegan log då finurligt och frågade om jag "var med bebis".
"Nej, njae, fast... Alltså jag är inte gravid. Och jag kommer aldrig bli det heller."
Ni vet hur folks ansikte liksom kan ramla ner när de får ett svar de inte förväntar sig. Och när de inte vet vad de ska säga.
Tyckte nästan lite synd om kollegan som stod där och funderade på hur man bäst beklagar sorgen. Så då sa jag det. Att man kan få barn på andra sätt.
"Ni funderar på det alltså?"
"Nej. Vi har redan börjat. Vi har precis blivit godkända. Så på sätt och vis hade du ju rätt."
Sen vete tusan om det går att förklara min trötta blekhet med att vi ska adoptera, men det är ju en annan femma.
2006-11-21
2006-11-20
MEDGIVANDE!
Nu har vi det! Allt är klart! Vi får ta emot ett barn för internationell adoption!
Imorgon ska jag kopiera alla papprena och skicka till våra organisationer. Om 2-3 veckor hoppas jag att vi har valt organisation och land.
Sedan ska vi in i nästa pappersdjungel för att, kanske redan i januari, få iväg vår ansökan.
Jag ska bli mamma! Jag ska verkligen bli förälder!
Min älskade make ska bli pappa igen.
Mina styvdöttrar ska få ett syskon.
Mamma ska bli mormor.
Det kommer bli en morfar, en styvmorfar, en styvmormor, en farmor, en farfar, en moster och tre morbröder!
Visst, mycket kan hända på vägen men just nu är tveksamheten så här liten:
Det kanske inte blir något ändå...
Känslan så här:
VI SKA FÅ BARN!
Imorgon ska jag kopiera alla papprena och skicka till våra organisationer. Om 2-3 veckor hoppas jag att vi har valt organisation och land.
Sedan ska vi in i nästa pappersdjungel för att, kanske redan i januari, få iväg vår ansökan.
Jag ska bli mamma! Jag ska verkligen bli förälder!
Min älskade make ska bli pappa igen.
Mina styvdöttrar ska få ett syskon.
Mamma ska bli mormor.
Det kommer bli en morfar, en styvmorfar, en styvmormor, en farmor, en farfar, en moster och tre morbröder!
Visst, mycket kan hända på vägen men just nu är tveksamheten så här liten:
Det kanske inte blir något ändå...
Känslan så här:
VI SKA FÅ BARN!
Idag
Vår hemutredare ringde imorse. Mellan 16.30 och 17 idag ska vi åka och hämta våra papper.
Vårt medgivande!
Vårt medgivande!
2006-11-19
Skrämselhicka
Drömde att vi fick ett tjockt brev från kommunen.
Där fanns nämndens beslut.
Vi hade inte fått något medgivande. P.g.a. min tidigare sjukdom skulle ärendets utredas ytterligare.
Det var skönt att vakna.
Där fanns nämndens beslut.
Vi hade inte fått något medgivande. P.g.a. min tidigare sjukdom skulle ärendets utredas ytterligare.
Det var skönt att vakna.
2006-11-16
Flytta bloggen?
Eh. Blogger verkar vara väldigt angelägna om att jag ska flytta min blogg till den nya beta-versionen.
I ärlighetens namn så är jag inte hundra på hur den här versionen funkar.
Ni som har koll/har flyttat. Är det krångligt? Vad måste jag tänka på?
I ärlighetens namn så är jag inte hundra på hur den här versionen funkar.
Ni som har koll/har flyttat. Är det krångligt? Vad måste jag tänka på?
En liten hake
Med svenska mått mätt är jag en frisk person. Om man inte får återfall under de fem kontrollåren räknas man som botad från cancern.
Att min läkare anser att jag är botad har jag till och med papper på!
Men så är det ju det där med att det faktiskt inte finns lika bra cancervård i alla länder. Det kan ju vara så att det med andra ögon inte alls är lika självklart att jag räknas som frisk.
Har jag fått för mig.
Och det påverkar ju våra möjligheter i adoptionsvärlden.
Att min läkare anser att jag är botad har jag till och med papper på!
Men så är det ju det där med att det faktiskt inte finns lika bra cancervård i alla länder. Det kan ju vara så att det med andra ögon inte alls är lika självklart att jag räknas som frisk.
Har jag fått för mig.
Och det påverkar ju våra möjligheter i adoptionsvärlden.
2006-11-15
Nya möjligheter?
Igår hittade jag ett nytt land på ACs hemsida som vi kanske skulle passa för. Tid från ansökan till resebesked. 2-6 månader.
Fast eftersom det låter alldeles för bra för att vara sant så är det säkert nåt som inte stämmer...
Idag är det för övrigt en vecka sedan nämndmötet så nu borde protokollet vara justerat.
Fast eftersom det låter alldeles för bra för att vara sant så är det säkert nåt som inte stämmer...
Idag är det för övrigt en vecka sedan nämndmötet så nu borde protokollet vara justerat.
2006-11-14
Att vara önskad
Hur tusan man som adoptivförälder förhåller sig till att ens barn kanske inte alls var önskad av sina biologiska föräldrar - det får framtiden utvisa.
A pro pos föregående inlägg.
A pro pos föregående inlägg.
Spermadonation
Jag vet inte varför jag tänkt på det egentligen. Det är ju så långt ifrån aktuellt det kan bli för min del.
Tror att det var när storkenflyger skrev om någon vän som tyckte att hon som ensamstående borde satsa på adoption istället. Eller så kanske det var för att hon (och säkert alla kvinnor i hennes situation) fått höra att "Varför inte bra ragga upp någon på krogen?"
I vilket fall: Jag tycker att det är en superbra idé om man vill ha barn som ensamstående. Lika bra som adoption. Oändligt mycket bättre än ett krogragg.
Jag tänker mig att när ens barn växer upp och undrar över sin pappa så kan storken och alla andra donationsmammor ärligt säga att:
"Din pappa vill att du ska finnas."
Sedan måste man säkert diskutera hela ensamstående-prylen och varför man inte "är som alla andra" ändå. Men det får ju varenda en göra som inte lever i kärnfamilj.
Men med tanke på hur viktigt det är för oss människor att känna att att vi är önskade och älskade så skulle jag i alla fall tycka att det var skönt att veta att ens barns existens var önskad av båda föräldrarna.
Tror att det var när storkenflyger skrev om någon vän som tyckte att hon som ensamstående borde satsa på adoption istället. Eller så kanske det var för att hon (och säkert alla kvinnor i hennes situation) fått höra att "Varför inte bra ragga upp någon på krogen?"
I vilket fall: Jag tycker att det är en superbra idé om man vill ha barn som ensamstående. Lika bra som adoption. Oändligt mycket bättre än ett krogragg.
Jag tänker mig att när ens barn växer upp och undrar över sin pappa så kan storken och alla andra donationsmammor ärligt säga att:
"Din pappa vill att du ska finnas."
Sedan måste man säkert diskutera hela ensamstående-prylen och varför man inte "är som alla andra" ändå. Men det får ju varenda en göra som inte lever i kärnfamilj.
Men med tanke på hur viktigt det är för oss människor att känna att att vi är önskade och älskade så skulle jag i alla fall tycka att det var skönt att veta att ens barns existens var önskad av båda föräldrarna.
2006-11-13
IKEA
I helgen inhandlades julklappar på det stora möbelvaruhuset.
Jag räknade till 5 flickor som såg ut så som jag föreställer mig att vårt barn kommer se ut om det blir en tjej.
Med föräldrar lika gråbleka som jag.
Så där stod jag och stirrade och kände någon slags samhörighet fast jag ju inte har en aning om vilka de där människorna var.
Jag räknade till 5 flickor som såg ut så som jag föreställer mig att vårt barn kommer se ut om det blir en tjej.
Med föräldrar lika gråbleka som jag.
Så där stod jag och stirrade och kände någon slags samhörighet fast jag ju inte har en aning om vilka de där människorna var.
2006-11-09
Karriär
Jag längtar så väldans tills vi fått iväg de där förbaskade papprena till vilket land det nu blir.
Bara jag snart får den stora förmånen att få säga de magiska orden "Vi väntar barn" så kan jag vänta i tusen dagar till känns det som.
Just nu har jag så mycket roliga saker att göra att tiden nog kommer gå fort. Förra veckan höll jag två seminarium på en stor kompetenssatsning för pedagoger. Jag pratade om ett genusprojekt jag och en kollega gjorde förra hösten.
Jag - "konsult"! Har fått träna mig på att ha is i magen och våga ta betalt för det jag gör och visa framfötterna och allt sådant.
Känner mig längre, tyngre och mer rak i ryggen!
Dessutom har jag en kurs för blivande lärare. På högskolan. Förvisso ett timvik, men ändå.
Ibland känner man sig rätt tuff.
Bara jag snart får den stora förmånen att få säga de magiska orden "Vi väntar barn" så kan jag vänta i tusen dagar till känns det som.
Just nu har jag så mycket roliga saker att göra att tiden nog kommer gå fort. Förra veckan höll jag två seminarium på en stor kompetenssatsning för pedagoger. Jag pratade om ett genusprojekt jag och en kollega gjorde förra hösten.
Jag - "konsult"! Har fått träna mig på att ha is i magen och våga ta betalt för det jag gör och visa framfötterna och allt sådant.
Känner mig längre, tyngre och mer rak i ryggen!
Dessutom har jag en kurs för blivande lärare. På högskolan. Förvisso ett timvik, men ändå.
Ibland känner man sig rätt tuff.
Det var igår
Min man kunde inte hålla sig från att ringa hemutredaren. Hon visste inte vad som sagts på mötet med hade sagt att det inte fanns något att oroa sig för.
Det finns inget skäl att tro att inte nämnden går på utredarnas linje.
Hon ska skicka papprena till oss nästa vecka när protokollet är justerat.
Det finns inget skäl att tro att inte nämnden går på utredarnas linje.
Hon ska skicka papprena till oss nästa vecka när protokollet är justerat.
2006-11-08
Mötet
Saken är den att det nog var idag som socialnämnden hade mötet med stort M.
Maken ville ringa kommunen och höra hur det gick. Själv vågar jag inte tänka på det. Är rädd att den där ångesten ska komma tillbaka.
Så jag låtsas att jag tror att utredaren skrev fel datum på lappen och att det är sammanträde först i december.
Nästa vecka hoppas jag därför bli glatt överraskad när jag hittar vårt medgivande i brevlådan.
Maken ville ringa kommunen och höra hur det gick. Själv vågar jag inte tänka på det. Är rädd att den där ångesten ska komma tillbaka.
Så jag låtsas att jag tror att utredaren skrev fel datum på lappen och att det är sammanträde först i december.
Nästa vecka hoppas jag därför bli glatt överraskad när jag hittar vårt medgivande i brevlådan.
2006-11-07
Att välja
Läste Tinselflickans senaste inlägg och började fundera. Över allt man måste ta ställning till som ofrivilligt barnlös.
Ska man försöka ändå?
Vilken väg ska man välja?
Om kroppen funkar så kan man ju bara tuta och köra. Och ingen kommer ifrågasätta att man valde att skaffa hemmagjorda barn.
Ingen kommer undra varför man spenderar sin tid, sina pengar och sin energi på ett barn-projekt.
För det är ju naturligtvis naturligt.
När jag fick veta att cytostatikan med största sannolikhet skulle göra mig infertil var äggdonation inte tillåtet i Sverige. Alternativen var betala själv i Finland eller att adoptera.
Inget av alternativen lockade mig då. Just då kändes det som att jag hellre skulle leva utan barn. Jag funderade mycket på hur man kan leva med barn utan att ha egna. Syskonbarn, kusinbarn, kompisbarn.
Efter något år kom förslaget om att tillåta äggdonation, de flesta remissinstanser var för och det verkade som att det skulle gå igenom.
Då kändes det som ett alternativ för mig.
Så träffade jag Kärleken. Vi vill ha barn tillsammans. Helst nyss.
Donation eller adoption?
Beslutet var mer pragmatiskt än känslomässigt. Det var "kanske" mot med "största sannolikhet".
Det verkar vara lite skämmigt att inte vilja adoptera. "Det finns ju så många barn som behöver föräldrar." Som att ens barnlängtan inte räknas om man inte kan tänka sig adoption.
Varför ska just ofrivilligt barnlösa agera världssamvete? (Och varför är det ofta frivilliga föräldrar och alldeles fertila människor som talar om hur andra ska känna?)
En del i mig valde adoption av ideologiska skäl. Inte för att jag vill rädda världen utan för att det känns rätt att jag som behöver ett barn ska få möta ett barn som behöver föräldrar.
Därmed inte sagt att jag inte valt den "vanliga" vägen om det varit möjligt. Självklart hade jag det.
Men nu blev inte mitt liv så.
Det blev på ett annat sätt. Men det är fortfarande mitt liv och jag går den väg som passar mig.
Det önskar jag att alla fick göra.
Utan dåligt samvete.
Ska man försöka ändå?
Vilken väg ska man välja?
Om kroppen funkar så kan man ju bara tuta och köra. Och ingen kommer ifrågasätta att man valde att skaffa hemmagjorda barn.
Ingen kommer undra varför man spenderar sin tid, sina pengar och sin energi på ett barn-projekt.
För det är ju naturligtvis naturligt.
När jag fick veta att cytostatikan med största sannolikhet skulle göra mig infertil var äggdonation inte tillåtet i Sverige. Alternativen var betala själv i Finland eller att adoptera.
Inget av alternativen lockade mig då. Just då kändes det som att jag hellre skulle leva utan barn. Jag funderade mycket på hur man kan leva med barn utan att ha egna. Syskonbarn, kusinbarn, kompisbarn.
Efter något år kom förslaget om att tillåta äggdonation, de flesta remissinstanser var för och det verkade som att det skulle gå igenom.
Då kändes det som ett alternativ för mig.
Så träffade jag Kärleken. Vi vill ha barn tillsammans. Helst nyss.
Donation eller adoption?
Beslutet var mer pragmatiskt än känslomässigt. Det var "kanske" mot med "största sannolikhet".
Det verkar vara lite skämmigt att inte vilja adoptera. "Det finns ju så många barn som behöver föräldrar." Som att ens barnlängtan inte räknas om man inte kan tänka sig adoption.
Varför ska just ofrivilligt barnlösa agera världssamvete? (Och varför är det ofta frivilliga föräldrar och alldeles fertila människor som talar om hur andra ska känna?)
En del i mig valde adoption av ideologiska skäl. Inte för att jag vill rädda världen utan för att det känns rätt att jag som behöver ett barn ska få möta ett barn som behöver föräldrar.
Därmed inte sagt att jag inte valt den "vanliga" vägen om det varit möjligt. Självklart hade jag det.
Men nu blev inte mitt liv så.
Det blev på ett annat sätt. Men det är fortfarande mitt liv och jag går den väg som passar mig.
Det önskar jag att alla fick göra.
Utan dåligt samvete.
2006-11-06
Ryssland
Jag har varit i St Petersburg på semester. Förutom avgaslukten och bullret från trafiken är det en annan sak som slår en:
Det finns inga barn.
Eller jo, på vårt hotell drällde det av något som verkade vara skolelever på klassresa och i två-timmarskön till Vinterpalatset var det flera grupper med tonåringar.
Men på gatorna och i tunnelbanan tror jag att jag räknade till 5 barn på fyra dagar. Och då pratar vi om en stad med 4,6 miljoner invånare.
Jag tycker inte att jag kan ta ett steg i stan jag bor i utan att stöta på ungar överallt. Men där var det liksom bara så... ...barntomt.
Skumt.
Det finns inga barn.
Eller jo, på vårt hotell drällde det av något som verkade vara skolelever på klassresa och i två-timmarskön till Vinterpalatset var det flera grupper med tonåringar.
Men på gatorna och i tunnelbanan tror jag att jag räknade till 5 barn på fyra dagar. Och då pratar vi om en stad med 4,6 miljoner invånare.
Jag tycker inte att jag kan ta ett steg i stan jag bor i utan att stöta på ungar överallt. Men där var det liksom bara så... ...barntomt.
Skumt.
Subscribe to:
Posts (Atom)
