Sol

Att vara paa broellopsresa aer underbart. Trist att den snart aer oever.

Det aer saa mycket jag vill skriva naer jag kommer hem. Och har aa ae och oe igen...

Honey moon

Innan dygnet är slut har planet mot den soliga ö där vi ska fira bröllopsresa lyft.

Har för mig att jag läst någon gång att smekmånaden var till för att avla fram en arvinge så snart som möjligt.

Det kommer inte vi lyckas med.

Förhoppningsvis lyckas vår kommun med att vaska fram en handläggare under tiden vi är borta. Med tanke på att det inte är några väntetider i kommunen så känns det som att den här månaden varit väldigt lång...

Men nu är det sol, bad, mat, vin och kärleken som gäller!

Tack

För att ni finns och delar med er; alla ni som bloggar om barnlöshetseländet. Alla berättelser såväl ledsna som glada har fått mig att inse en sak:

Jag är inte ensammast i världen.

Kurskamrat

Igår träffade min man en av dem som gick föräldrautbildningen med oss. De hade fått sitt medgivande (godkännande av kommunen att man får ta emot ett barn för internationell adoption) i juni.

Tydligen går det fort i vår kommun när man väl får börja.

Vi har inte fått någon post alls under hela veckan. Det enda telefonsamtal som inte varit från någon vän/familjemedlem var när min man blev erbjuden att börja prenumerera på kalsonger.

Dumma kommentarer

Har tänkt lite sedan jag svarade på Tinas utmaning. På dumma kommentarer. Tror att det som sårar mig mest är när människor som vet att man inte kan få barn inte tänker efter; när de säger saker som de borde kunna räkna ut skulle kunna vara aningens sårande om de bara hade tänkt ett halvt varv...

Som min kollega. När hon i höstas berättade att hon väntade barn - sitt tredje - beklagade hon sig samtidigt över att planeringen av graviditeten inte blivit som hon och hennes sambo tänkt sig. Hon var ju tvungen att jobba någon månad in på vårterminen, de hade, av olika skäl, inte fått till det så att hon kunde bli gravid i "rätt" månad.

Men stackars dig då...

Om jag inte varit ofrivilligt barnlös så hade jag ändå tyckt att det var ett lyxproblem. Men jag hade nog inte blivit ledsen. Nu stod jag bara där och tänkte: "Men, du vet ju hur jag har det. Vad tänker du med?"

Tinas utmaning

Det finns så många berättelser om barnlöshet, min är en. Därför känner jag mig utmanad av Tinas utmaning; jag vill ge mitt svar.

1. Hur länge har ni/försökte ni bli gravida?

Jag har inte alls försökt, eller hela tiden sedan 1999, beroende på om man är realist eller hoppas på mirakel... Jag har p.g.a. cytostatikabehandling ingen östrogenproduktion = inga ägg.

2. Vad är/var det jobbigaste med att inte kunna få barn?

Att ens idé om hur livet "skulle bli" kastas omkull; att tappa bort sig själv i en värld där alla förväntar sig att man ska skaffa familj. Rädslan för att bli ensam när man blir gammal.

3.Vilken är den mest idiotiska kommentaren/frågan ni fick under er barnlöshetsresa?

Det jobbigaste är att inse att människor omkring en inte kan förstå att det verkligen, verkligen, inte går att göra barn utan ägg. Folk kan fråga samma sak om och om igen, och det går alltid ut på att det borde väl liksom gå på nåt sätt...

Sedan är det många som tror att att "saken är biff" bara för att det finns något som heter äggdonation. Alla som befinner sig i IVF-världen vet hur mycket lidande det är för 35% chans att det blir något (tror att det är lite högre med donation än "vanlig" IVF?).

4.. Trodde ni att ni skulle ha svårt att få barn, eller kom det som en överraskning?

När jag fick veta var det ju i samband med att jag blev allvarligt sjuk, så visst det var en chockartad upplevelse. Min man visste innan vi blev ett par så han visste ju vad han valde. Därför gick det ganska snabbt för oss att välja väg. Ibland kan det kännas hårt att jag inte hade någon att dela den där första sorgen med.

5. Vilket tips skulle du vilja dela med dig av till andra som har svårt att bli gravida?

Se till att få veta så snart som möjligt! Bearbeta sorgen tillsammans med partner, familj, vänner och känsloproffs. Välj den väg som passar dig om du bestämmer dig för att du vill ha barn trots att det är svårt. Låt sorgen ta plats, men inte uppfylla hela ditt liv.

Kvalifikationer

Igår hade brevlådan gått sönder. Det var dagens mest spännande händelse på postfronten.

På kvällen träffade jag ett gäng styvmammor. Det var grill och prat och underbar utsikt mot havet.

Två av kvinnorna väntar barn. Just igår var gravidmagar bara mysigt. Ibland har det varit outhärdligt. När, var, vem eller varför det känns går aldrig att avgöra i förväg. Sedan jag träffade Kärleken och vi började vår resa känns det inte lika ofta.

Det blev lite prat om att gå upp massor i vikt, om att inte känna igen sin kropp. Det där kan jag skriva under på. Fast för mig handlar det om klimakteriebesvär och hormonpiller och inte graviditet.

Tänkte lite på det när jag gått och lagt mig igår. Två veckor i månaden tål jag inte vitlök, mår illa på morgnarna, svullnar i hela kroppen, får större byst, blir lättirriterad... Det plus de här extra 15 kilona borde i högsta grad kvalificera mig som gravid, fast utan bebis då.

Kan man använda det som något slags merit när de gör hemutredningen?

Ny vecka

Nähä. Inget idag heller. Roar mig med att leta intressanta jobb på ams istället.

Något ska man väl göra.