2006-07-11

Tinas utmaning

Det finns så många berättelser om barnlöshet, min är en. Därför känner jag mig utmanad av Tinas utmaning; jag vill ge mitt svar.

1. Hur länge har ni/försökte ni bli gravida?

Jag har inte alls försökt, eller hela tiden sedan 1999, beroende på om man är realist eller hoppas på mirakel... Jag har p.g.a. cytostatikabehandling ingen östrogenproduktion = inga ägg.

2. Vad är/var det jobbigaste med att inte kunna få barn?

Att ens idé om hur livet "skulle bli" kastas omkull; att tappa bort sig själv i en värld där alla förväntar sig att man ska skaffa familj. Rädslan för att bli ensam när man blir gammal.

3.Vilken är den mest idiotiska kommentaren/frågan ni fick under er barnlöshetsresa?

Det jobbigaste är att inse att människor omkring en inte kan förstå att det verkligen, verkligen, inte går att göra barn utan ägg. Folk kan fråga samma sak om och om igen, och det går alltid ut på att det borde väl liksom gå på nåt sätt...

Sedan är det många som tror att att "saken är biff" bara för att det finns något som heter äggdonation. Alla som befinner sig i IVF-världen vet hur mycket lidande det är för 35% chans att det blir något (tror att det är lite högre med donation än "vanlig" IVF?).

4.. Trodde ni att ni skulle ha svårt att få barn, eller kom det som en överraskning?

När jag fick veta var det ju i samband med att jag blev allvarligt sjuk, så visst det var en chockartad upplevelse. Min man visste innan vi blev ett par så han visste ju vad han valde. Därför gick det ganska snabbt för oss att välja väg. Ibland kan det kännas hårt att jag inte hade någon att dela den där första sorgen med.

5. Vilket tips skulle du vilja dela med dig av till andra som har svårt att bli gravida?

Se till att få veta så snart som möjligt! Bearbeta sorgen tillsammans med partner, familj, vänner och känsloproffs. Välj den väg som passar dig om du bestämmer dig för att du vill ha barn trots att det är svårt. Låt sorgen ta plats, men inte uppfylla hela ditt liv.

2 comments:

Anonymous said...

Det var jätteintressant att få ta del av dina svar, vännen.

Jag har tänkt mycket på dig sedan vi sågs förra veckan. Tyckte att det blev mycket gravid-snack och vet själv att jag inte hade utsatt mig för det för några månader sedan.

Bamsekram från Sanna

Salvia said...

Det blev ju en del adoptionssnack också så det kändes helt okej!

Just nu är jag i en fas där jag har förlikat mig med att jag inte kommer bli gravid. Det som är så förbaskat seeeegt nu är att vänta på att kommunen ska höra av sig.

Och så vetskapen om att det kommer bli ännu mer väntan...

Kram på dig Sanna, du är fin med magen!