Nu har jag lagt till en mailadress i min profil. På ett sätt känner jag mig lite fånig. Varför skulle nån vilja kontakta mig...
Men jag börjar lära mig att människor man stöter på i cyberrymden existerar i verkliga livet också; och det kan ju vara riktigt skoj att få kontakt.
Fast jag vill ju bara ha snälla och trevliga mail förstås. Dyker det upp något annat i inboxen får man ju tänka om.
Får något år sedan hade jag nog fnyst åt nån som var så "on-line" som jag blivit på gamla dar.
Vissa saker måste man prova för att begripa.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
1 comment:
Själv träffade jag min älskade, älskade pojkvän via en dejtingtjänst på nätet. Som jag fnös åt sånt! Det var för nördar och misslyckade äckelgubbar. Men jag fick tänka om, vi har nu varit tillsammans i 1,5 år och sambo i 1. Alla som får veta hur vi träffades tar sig friheten att ha en åsikt om det hela som vi alltid delges förstås. Och tyvärr gör det att man måste förklara och i väldigt många fall försvara.
Post a Comment