Normal

På jobbet finns en anslagstavla i personalrummet. Där brukar det ibland hänga bilder på bebisar med en text "Vi gratulerar NN till lilla nn". På senaste tiden verkar mina kolleger ha sprutat ur sig ungar. Det känns som att det jämt hänger nya bilder på tavlan.

Varje gång jag ser dem tänker jag att jag ska säga till min chef att det inte är så kul för oss med barnlöshetssorg att exponeras för andras gullungar. Jag har inte kommit mig för att göra det än.
Dessutom har jag insett att det inte bara handlar om att ta hänsyn till oss som är ofrivilligt barnlösa av medicinska skäl. Det handlar om normalitet. Den som har en bebis att visa upp har tillträde till en klubb som inte alla får vara med i.

De som inte kan få barn.
De som inte hittat en partner att skaffa barn med.
De som inte tillåts skaffa barn.

För inte så länge sedan hämtade en kollega sitt adoptivbarn. Det blev inget grattis på personaltavlan då inte.