Spanande just in den bedårande kattungen i Storkens blogg.
Underbar.
Jag har katt. En gång i tiden hade jag två. När vi flyttade till huset bestämde sig dock mina katter för att de inte ville bo hos den dåvarande kattvakten och drog till skogs.
Bara en kom tillbaka. Min älskade gosekatt som jag hade haft i nästan 10 år behagade inte komma hem igen.
Sen är såklart ena styvdottern allergisk. Jätte.
Och trots att jag i omgångar haft annonser ute och jagat i hela bekantskapskretsen så hittar jag inget nytt hem till henne.
Så hon bor själv numera. Förvisso verkar hon trivas med sitt uteliv och hon har ett eget "hus" att äta och sova i.
Men jag hade önskat att hon kunde få bo med någon. Men så länge det är somna in eller utekatt som gäller så får det bli så här.
Mitt hjärta klarar inte att ta bort henne.
Suck.
Vet inte varför jag skrev det här. Kände mig bara lite ledsen.
1 comment:
Jag fattar precis. Det finns inga gränse för hur mycket man kan tycka om ett djur!
Post a Comment