Måndagspladder

Mellan åtta och nio imorse hann jag skriva ner det jag inte orkade igår.

Fnissade lite när jag läste Kattmammans kommentar till förra inlägget. Och nog för att jag hade stått ut utan alkohol i 40 veckor, men visst är det trevligt att vänta-barn och inte behöva ta hänsyn till några mat- och dryckrestriktioner.

Mer än dem som gäller alla alltid såklart.

(Fast jag måste erkänna att jag är lite för förtjust i chips och smågodis för att kvala in i hälsoligan. Och ost. Och korv.)

Idag sa en av mina medarbetare plötsligt, så där mitt i ett samtal, att "det händer snart."

Och då menade h*n adoptionen.

Vår alltså.

Och det är ju lite spännande om andra känner på sig saker. Själv är jag rätt bra på att stänga av.

Man orkar liksom inte väntavänta hela tiden.