Igår fick jag information som skakade om mig rejält. Etiopien ska tydligen inte längre godkänna kvinnor som har någon form av sjukdom.
Jag har inte forskat vidare i detta och tänker inte göra det heller.
Jag sörjer bara med dem som plötsligt måste tänka om.
Jag och mina man har båda två tjusiga friskintyg. Våra papper befinner sig i Etiopien och det är bara 5 par före oss. Organisationen skulle aldrig låtit oss skicka vår ansökan om de inte var övertygade om att vi inte skulle godkännas (även om det givetvis har hänt att par fått avslag ändå.)Nya regler brukar aldrig gälla retroaktivt.
Det finns inga rationella skäl till att oroa sig.
Så jag tänker förutsätta att allt är som det ska och att det bara är en tidsfråga tills jag blir mamma.
Men ändå. Hjärtat stannade till. Bara tanken på att tvingas börja om fick mig att tappa andan. Jag har ju varit sjuk. Tänk om det plötsligen skulle börja spela roll.
Bara tanken fick tillvaron att svaja en stund.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Jag vet vad du menar. Hade liknande upplevelser förra sommaren, dels när jag faktiskt blev sjuk och under någon månad inte visste om jag någonsin skulle kunna adoptera, men också när jag av en händelse upptäckte att Korea hade ett krav på att det inte fick vara för stor åldersskillnad mellan makarna. Nu påverkade just det kravet inte oss (annars hade vi väl känt till det) men det fick mig att inse hur bräckliga ens drömmar är. Inte förrän man är hemma med ungen kan man slappna av, känns det som.
Men å andra sidan, då är det värt allt strul, många gånger om!
Förstår precis hur du tänker. Klart att hjärtat hoppar till i halsgropen.
Men självklart kommer det inte betyda nåt för er ansökan. Snart har du ditt barn i famnen ska du se. Stor kram!!
Post a Comment