2007-10-04

Att berätta

Alltså tänk er att det var så här:

Du jobbar på ett ställe och får en ny närmsta-chef. Det händer sådär lagom före semestern att du inte riktigt, riktigt hinner märka att du fått en ny chef förrän sommaren är slut och verksamheten drar igång igen.

Nånstans under sommaren får du veta att chef-chefen ska sluta. Så hela långa hösten kommer du ha en ledning som består av en person mindre än du trott. Men det kanske känns ok; tillförordnad-chefen kan verksamheten, en närmsta-chef för en annan avdelning är gammal i gården, gruppen förstärks med en halvtidare och din fortfarande rätt nya närmsta-chef verkar väl ok.

Fast det är klart, lite svajigt är det ju med interimistiska lösningar. Och vem vet när man får en ny chef-chef egentligen.

När, i denna situation, skulle du vilja veta att din nästan-nya närmsta-chef tänker jobba halvtid i sisådär ett år för att h*n ska bli förälder?!?

a) Så sent som möjligt, orkar inte oroa mig för en sak till.
b) NU! Helst nyss. Jag måste förbereda mig.
c) Några månader innan det är aktuellt.
d) Det är okej om h*n berättar det när det är dags.

3 comments:

Anonymous said...

Så snart som möjligt skulle jag nog vilja veta. Dvs så snart som möjligt som h*n börjar berätta för folk i sin omgivning (jag antar att inte många vill basunera ut en sådan nyhet efter första testet en månad in i graviditeten)

Anonymous said...

Jag tycker att det räcker med några månader före. Så gått det nu går att veta när några månader före är...
Men det kanske inte är nödvändigt att veta nu bums, utan den tillfälliga organisationen "sätta" sig lite först.

Kattmamman (a.k.a. Bridz) said...
This comment has been removed by the author.