Föräldrar

Bara det att JAG ska få bli mamma, förälder, är alldeles ofattbart häftigt.

Men så är det ju en sak till:

Jag och maken ska bli föräldrar. Tillsammans. Ett barn som är vårt.

Som gift med en man som redan har barn är det speciellt att få ta detta steg. Snart är inte det där föräldraskapet längre förbehållet maken och hans ex.

VI kommer vara föräldrar.

Det är stort.

Nu älskar jag ju mina egna styvföräldrar alldeles oändligt och tycker att jag är deras barn lika mycket som syskonen.

Men jag fattar, fattar, fattar om de tyckte att det var något alldeles speciellt att få bli förälder tillsammans med min mamma respektive pappa.

En känsla som inte har så mycket med barnen ifråga att göra, det handlar om parrelationen.

VI ska dela nåt alldeles, alldeles särskilt.

OJ!