Hm. Diet i plural blev visst ett tyskt mansnamn. Om det nu är tyskt, men jag har väl mest hört talas om tyska Dieter. Fast äsch, det var diet i plural det här skulle handla om. Jag skriver mer om tysken ifall han får någon avgörande betydelse i mitt liv. Fast då måste jag nog träffa en Dieter först... Eh, okej, var var jag? Jo!
Jag tröttnar på dem. Dieterna alltså. Kan ha att göra med att jag fortfarande lever i föreställningen att om jag bara struntar i smör på mackan någon vecka så är jag lika slank som alltid. På nåt sätt finns fortfarande bilden av mig själv som på gränsen till underviktig i skallen.
Jag tror helt enkelt inte att jag behöver någon speciell diet.
Och jag är inte direkt överviktig nu heller. Möjligen har jag passerat gränsen med några kilo. Det är ju faktiskt ganska stor skillnad på lägsta och högsta vikt som anses hälsosamt.
Sedan har jag alltid haft svårt får hela gå-ner-i-vikt-prylen för att det finns ett så tydligt smalt ideal i vårt samhälle. Feta människor göre sig icke besvär i de viktiga sammanhangen. Jämt och ständigt, överallt matas vi med du-duger-inte, du-duger-inte, du-duger-inte.
Och skillnaden mellan räknas och inte räknas är åtskilliga kilo lägre än vad det var för bara 10 år sedan.
Jag har sett för många magra ångestladdade flickor (och några pojkar) i jobbet för att vilja vara med i spelet. Bantningsmagasin, fetma-TV, modelldieter... Jag blir tokig.
Hoppsan! Nu for jag visst iväg. Men jag blir så arg bara jag tänker på att jag är en av alla dem som vill lära mig att äta mindre när så många inte kan äta sig mätta.
---
Men om vi håller oss till hälsa. Mental och kroppslig. Då skulle även jag må bra av att bli lite mindre.
Och jag klarar inte att hålla diet. Jag lovar att jag skulle tycka att GI, smakdiet, fat-smash, färgdiet, formdiet, stenåldersdiet, lågkalori, ät-bara-dina-egna-krukväxter-och-hoppa-ständigt-på-ett-ben-diet var superroligt. Jag skulle ge mig fullkomligt hän och följa dieten slaviskt.
I två dar. Eller möjligen några veckor. Sedan skulle jag tröttna på att bara äta saker som börjar på F eller inte få ha ketchup på korven, eller - ve och fasa - inte ens få äta varm korv.
Därför behöver jag något som är enkelt. Ät mindre. Rör på dig mer.
Det är ungefär så mycket jag klarar av.
Sorry, Dieter.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
7 comments:
*s* Jag förstår dig! Det är det jag tycker är så bra med GI-dieten, jag behöver bara följa en viss diet i 2 veckor (vilket jag tror mig eventuellt klara...) sen är allt som vanligt, bara man tänker på mängden av olika sorters mat :) och det bästa är att man aldrig behöver minska på maten så att man går hungrig! För mig känns det som ett vinnande koncept.
Och det är precis så man ska göra. Äta lagom mängd mat, hoppa över det allra onyttigaste varje dag och träna lite lagom!
Love you!
Kram Sanna
Åh, förresten - något helt annat; vill så gärna låna din gymnasie-tjeja för att vakta vår bäbis. Kan du prata lite med henne samt låta mig veta vad en bra barnvakt får betalt idag?
Kram!
Sanna, jag har mailat dig!
Dieter är en besvärlig man att leva med. Håller helt med dig. Entusiasmen svalnar fort även för mig. Tur man har andra bra sidor att vända till när de yttre börjar bli lite väl påtagliga...
Här är en till som har prövat all möjliga dieter... Jag tror att den där j-dra soppan var värst eller kanske herbalife. Men jag har nu funnit en som funkar Viktväktarna - javistt lite sektvarning men man får bortse i från det och använda deras recept som är jättebra.
Post a Comment