Livet så där i allmänhet

Ibland har jag svårt att veta vad jag ska skriva om. Det är som att jag skapat ett nät-jag - Salvia - och som att hon liksom bara får vara intresserad av barnlöshet, adoption och nära relaterade ting.

Sanningen är väl den att jag tänker på mitt kommande mamma-skap sisådär varje timme. Senast när jag (för jag vet inte vilken gång i ordningen) tittade ut över vardagsrummet och funderade över hur det kommer att kännas när allt måste säkras så att ett barn kan fara runt bäst h*n vill. För jag kommer nog ha svårt att fostra en unge som inte får vara överallt. Maken kommer definitivt inte klara av det.

Varannan kvart kniper det till i magen och så drabbas jag av den stora osäkerheten. Vad tusan håller jag på med? Hur ska jag klara av det?

Ibland längtar jag så att det gör ont. Ibland är jag förvånat glad och lycklig för att det overkliga faktiskt ska bli verkligt.

Jag funderar mycket på hur det kommer kännas för mitt bruna barn att ha den blekaste mamman i Sverige. Hur det kommer kännas när alla pratar om fysiska likheter hit och dit; för jag, mamma och syrran blir ju bara mer och mer lika varandra. De är lite brunare än jag dock.

---

Men så tänker jag mycket på sånt som inte alls har med med vårt barn att göra. Fast ibland känns det som att allt som alltid varit viktigt blivit ännu viktigare nu.

Tillståndet i världen. Det är ju pretto så det förslår men jag drabbas allt oftare av världssmärta.

Läste en bantningstidning och mådde plötsligt illa över att jag bor i den del av världen där vi måste lära oss att äta mindre, samtidigt som en majoritet av världens befolkning skulle behöva lite mer.

Ojämställdheten ska vi inte tala om. Det känns bara hopplöst.

Och så alla regnoväder, stormar, värmeböljor. Miljöfrågor har aldrig intresserat mig nämnvärt förr. Jag är väl än av alla dem som trott på mänsklighetens förmåga att tämja naturen. Att det skulle ordna sig till sist. Men nu blir jag paralyserad av rädsla så snart jag hör den senaste rapporten om klimatutvecklingen.

Och vad är mitt ansvar? På vilket sätt kan jag bidra?

---

Men så finns allt det ljusa också. I den lilla världen där bara jag och mina älskade bor. Vårt vackra hus (som fortfarande eldas med olja...). Trädgården. Nyputsade fönster.

Gott vin, smakrik ost. Skratt. Kloka tankar.

I den lilla världen är jag nog en ganska lycklig person.

Som snart ska bli mamma.