Konsumtion

När ens barn växer i hjärtat och inte i magen måste man hitta på något sätt att "skaffa sig mage" som min styvdotter uttryckte sig igår.

Då är det bara att slänga all sin kritik mot konsumtionssamhället åt fanders och

konsumera.

Vi har numera en korg där vårt barns saker ska samlas. Den är rean för liten så nog har vi "mage" alltid.

Under förra veckans semester gjorde jag det läskigaste av allt

köpte kläder.

En badrock och en body. I storlek 86; lagom för 18 månaders barn.

För jag tänker så här:

Om ett år borde vi ju har fått barnbeskedoch vet då åldern på vårt barn. Och bir det då en tvååring så har jag hittills i år fem släktingar/vänner som fått barn. Om ett år är det fem ungar man kan ge presenter; och att ge saker som ungar kan växa i är ju inte helt fel.

(Så om nån vän eller släkting hittat hit är det ju bara hinta vad ni vill ha för ett-årspresenter... Men förhoppningsvis får ni inte de här grejerna...)

Trots att jag hittat denna smitväg att köpa kläder till ett barn jag inte har nån aning om storleken på, trots att förnuftet sa att det här blir ju bra ett-årspresenter till den och den, trots detta

så handlade jag ju kläder som

kanske

ska bäras av vårt barn.

Vilket gjorde att det pirrade i magen, darrade i benen och fladdrade i hjärtat när jag stod där i affären.

Leve konsumtionen...