Jag fattar

Igår träffade jag allra käraste vännen Hoppfullan. Grillad lax, ostbricka och trevligt sällskap mår man så fantastiskt bra av!

Och min söta styvdotter deltog glatt i att gissa gåtor och prata film.

En bra kväll.

Och så här är det. Ibland vet man inte riktigt hur man ska säga saker. Men, jag fattar.

Inte hur det känns. Men att det känns.

Och jag tror nog tillåmed att jag fattar hur mycket det känns.

---

I morse läste jag Tinselflickans senaste inlägg.

Och

jag fattar.

Men jag har ingen aning om hur tusan jag ska formulera det på något slags vettigt sätt.