Jag har funderat en del sedan jag läst vad Tinselflickan och Piri skrivit om adoption senaste tiden.
Varför valde jag den här vägen? Och hur tänker och tycker jag om andras val?
Principiellt är det enkelt: Var och en måste få bli salig på sitt sätt. Är det graviditet man önskar ska man satsa på det. Är det barn och inte biologi som är viktigt, ja då funkar adoption.
Men man måste känna efter själv.
När jag började med cancerbehandlingarna fick jag samtidigt veta att det med största sannolikhet skulle innebära att mina östrogener slogs ut. Inga ägg - inga barn.
På den här tiden var äggdonation inte tillåtet i Sverige. Så för min del var det adoption, privata försök m äggdonation utomlands eller inga barn alls som gällde.
Då kände jag att jag hellre skulle leva utan barn än adoptera. Jag var livrädd för att inte knyta an, att inte känna "på riktigt", att inte få spegla sig i fysiska likheter.
Så träffade jag en man som jag fick för mig att jag tänkte leva med. För honom fanns bara äggdonation som alternativ. Möjligen adoption om barnen var vita.
Som ni förstår levde vi inte ihop så länge... Men hans trista människosyn fick mig att inse att det faktiskt inte spelar någon roll för mig vilken färg mina barn har. Eller vilka gener de bär.
Sedan blev äggdonation tillåtet i Sverige. Ett tag var jag inne på det alternativet, mest på grund av att det var så svårt att tänka sig att någon annan inte skulle få biologiska barn på grund av mig. Som någon slags gest till en ev. kärlek.
Men så hände något. Barnlängtan ramlade över mig med full kraft. Och just då var jag ensam.
Tro mig, man kan inte få både ägg och spermier donerade.
Och då var det så självklart. Klart jag skulle adoptera. Klart att jag inte ville leva utan barn.
Sedan kom kärleken in i mitt liv. Och han sa: "Jag har ju alltid att jag ska ha fyra barn - två biologiska och två adopterade."
Visst, vi pratade om det där med äggdonation, men det kändes som fel väg att gå. Kanske prövar vi det nästa gång. Kanske inte. Troligen inte.
Det är ju så här det ska vara.
För mig. För oss.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Det är inga lätta frågor detta. Nu när jag är lycklig adoptivmamma vill jag förstås gärna frälsa hela världen och ropa ADOPTERA! Men precis som du skriver måste alla gå sin egen väg.
Men jag minns faktiskt en diskussion jag hade i tonåren med en kompis. Hon var fast övertygad om att man aldrig kan älska ett adopterat (eller för den delen styvbarn) lika mycket som ett biologiskt. Redan då blev jag fruktansvärt provocerad av den åsikten.
När jag tänker tillbaka på vår IVF-tid så inser jag att själva behandlingarna gjorde mig mer insnöad på graviditet än jag annars skulle ha varit. Graviditet blev det enda saliggörande målet. Det var lite sjukt faktiskt. Det var och är ju barn jag ville ha.
Trots alla goda föresatser och alla kurser och alla böcker blev jag ändå överrumplad av hus snabbt det gick att bli mamma. Det tog bara timmar innan Q kändes som min. Gener och graviditet spelar verkligen ingen roll. Därmed inte sagt att jag inte tänker på att han är adopterad, för det gör jag. Jag tänker på hans biologiska mamma nästan varje dag och undrar hur hon har det.
/Helga
Min väg till barn kändes lång. Eller så är det kanske så att de fyra missfallen kändes så himla onödiga och många...
Under de åren - med missfall - var målet på något sätt graviditeten (som blev allt annat än jag drömt om) precis som Helga påpekar.
Det var ju barn jag ville ha! Och det fick jag ju till slut och idag är hur:e inte så viktigt även om jag alltid kommer att bära med mig sorgen efter de barn som inte blev...
Kram!
Bara en rättelse (om någon singel utan egna ägg läser din blogg) det GÅR att få sperma och ägg donerade utomlands. I Femmis (www.femmis.se) finns medlemmar som blivit mammor på detta vis.
Fertilitetsbehandling med donerade äggceller kan göras på kvinnor som inte har några medicinska hinder för graviditet och förlossning.
Behandling av barnlöshet med donerade äggceller har visat mycket bar resultat. Donerade äggceller gör en graviditet och att ett friskt barn föds möjligt i många familjer där det inte längre är möjligt med egna äggceller.
En egen donator med yttre egenskaper som hår- och ögonfärg samt kroppsbyggnad som liknar mottagarens väljs ut.
AVA-klinikens äggdonations program bygger inte på att dela på äggcellerna, utan mottagaren får alla ägg som hennes utvalda donator producerar under en behandling.
http://www.fertilitetklinik.se/%C3%84ggdonation%20och%20donerade%20spermier/Unders%C3%B6knuing%20och%20behadling%20av%20ofruktsamhet/TJ%C3%84NSTER?lang=se
Post a Comment