Storkenflyger rättar mig i en kommentar. Det går att få både ägg och spermier donerade utomlands. Mer om detta vet Femmis.
Ska man få till en gratis äggdonation i Sverige krävs dock en karl. Och det satt långt inne för di svenska myndigheterna att tillåta detta överhuvudtaget.
I en kommentar till förra inlägget kan man läsa om privat adoption, dvs att man inte går via någon adoptionsorganisation. Detta var vanligt i Sverige på 70-talet. Idag kan man inte göra så utan alla adoptioner måste gå via en auktoriserad organisation (undantaget vissa släktadoptioner och ev. några fall där det redan finns en relation mellan adoptivbarn och adoptivförälder.)
Och så kön då.
Jag kan tycka att det kan kännas konstigt bara att man vill välja land. Bara när jag hör folk diskutera söta "Kina-flickor" vs barn från andra länder mår jag lite dåligt. Eller när man vill välja landet som har de ljusaste barnen.
Samtidigt kan jag förstå att man kan ha en relation till ett visst land. Släkt, vänner, att man jobbat där, har turistat där mycket, läst massor om landet...
Så, okej för att välja land.
Men att välja kön. Det kommer jag aldrig tycka är ok.
Visst, det finns de som blir föräldrar på det gamla vanliga sättet som också har önskningar om kön. De som producerar barn på vissa tider på dygnet eller i särskilda ställningar för att öka möjligheten att få det kön de önskar.
Så finns det de som väljer att abortera barnet om det har "fel" kön. Oftast är det felaktiga barnet en flicka.
I Indien har man sett denna typ av aborter öka. I Kina överges flickorna.
För se, vill man ha biologiska barn är det pojkarna som räknas.
Blivande adoptivföräldrar vill dock helst ha flickor. De anses lättare. Och sötare. Plus att forskningen visar att det finns någon slags gammal kulturell föreställning om att främmande manligt blod är farligare för släkten än främmande kvinnligt.
Alltså i vår västerländska, civiliserade, demokratiska, upplysta kultur.
Jag kommer aldrig tycka att det är okej att välja kön. (Om sen folk ställer klockan på 05.00 för att det påstås vara lättare att få till gossebarn så får de väl roa sig med det.)
Men att kön ska spela roll. Att kön spelar roll.
Det gör mig tokig.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
1 comment:
Det här är egentligen inte en kommentar till ditt inlägg Salvia,för jag håller med dig helt och fullt, utan snarare en replik till Catharinas kommentarer på förra inlägget.
Jag håller med om att känslor alltid är okej. Det är faktiskt ett av mina mantran. Känslor är inte goda eller onda, de bara är. Men hur man väljer att agera baserat på känslan, det är en annan sak!
Med detta menar jag att det kan väl vara okej för blivande adoptivföräldrar att önska sig och fantisera om en liten söt kinaflicka. Men det är mindre bra att stanna i den känslan och att göra det till en förutsättning för adoptionen: blir det inte en söt kinatjej vill vi ingen ha. På adoptivföräldrar kan och bör man ställa högre krav, menar jag. Det är jätteviktigt att fundera över de här frågorna. För man vet faktiskt inte vilket barn man får. Hur mycket man än snävar in valet: kän, ålder, hudfärg, osv så finns de ett stort mått av osäkerhet när man adopterar. Det måste man kunna leva med. Annars blir det inte bra för barnet. Jag är inte så säker på att den söta kinaflickan som kommer till en familj som hett önskar sig just en sådan, garanterat får det bra bara för att hon uppfyller de yttre kraven. Hur känns det att få veta att ens föräldrar absolut ville ha en flicka, även om man är flicka? Finns det fler dolda villkor?
Och naturligtvis handlar det inte om att tvinga stora svarta pojkar (hu! vilken skräckbild!) på någon. Det handlar överhuvudtaget inte om att tvinga, utom om att man som adoptivförälder måste acceptera att barnen kommer utan garantier, öppet köp eller ångerveckor. (För övrigt gäller ju detta biologiska föräldrar också!?!).
Långt blev det men ändå inte helt tydligt men jag slutar här!
/Helga
Post a Comment