...att vi kan få iväg det som ska till översättaren idag.
Alla beställda papper är framme.
Nästan alla intyg är klara.
Jag har skrivit ett personligt brev som jag bara ska få översatt. Det måste inte vara en auktoriserad översättare så jag tänkte be nån engelsklärarkollega om hjälp.
Återstår de där fotona.
Tydligen ska man även ta 4 passfoton, men det ska ju inte ta så lång tid.
Tror att jag har lite svårt att blogga om adoptionen just nu. Varje gång jag tänker på det är det
Gulp... Hjälp... Oj...
och inte alls
Wow! Äntligen! Hurra!
som jag har fått för mig att man ska känna.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
1 comment:
Jag tror att man kan känna så när man nått målet eller när man är nära. jag har sökt en massa jobb nu och gått på intervjuer och fått det jobb jag vill ha och jag blev inte alls glad. Snarare ledsen, visste inte om jag ville ha det etc. Jag tror det är en vanlig reaktion när man kämpat för något, och så länge som ni kämpat är det verkligen inte konstigt!
KRAM
Post a Comment