Saker i skallen

Just nu tänker jag inte ens på barn. Eller, jo, det gör jag väl, men det är inte lika under huden som det brukar.

Det kan tillåmed få ta lite tid känns det som.

Det här kanske är min "blir det så blir det"-fas.

Dessutom händer det andra saker. Eller så gör det inte det. Och innan jag vet vad som händer (eller inte händer) så får liksom inte barntankarna plats i min hjärna.

Så är det.