Till dig som tror/hoppas/vet att du kan få biologiska barn

Ofrivilligt barnlösa får ibland rådet att adoptera. Och adoption är verkligen ett utmärkt alternativ om man vill ha barn!

Som verktyg för att framkalla en graviditet är dock mera tveksamt. För att inte säga: Urdumt.

Man blir inte gravid av att starta en adoptionsprocess, tro mig. Det är bara repetera sina kunskaper om blommor & bin så inser man snabbt att "adoption" inte finns med i fortplantningsprocessen. Inte hos någon djurart.

Så, om någon av dina vänner av endera skälet inte kan få barn så är det väl helt okej att fråga om de inte funderat på adoption. För det är, som sagt, en bra metod att få barn.

Det är säkert så att många som är ofrivilligt barnlösa på ett eller annat sätt funderar på adoption så det kanske man vill prata om.

Men, om din vän säger att "Nej, adoption är inte aktuellt", då är det bara att acceptera det. Jag tycker inte ens du ska fråga varför. Det går alldeles utmärkt att nöja sig med det faktum att alla barn blir till genom en graviditet och att det kanske därför är något man önskar sig. (Jepp, även adopterade barn har blivit till på sedvanligt sätt, de växer bara inte upp med sina biologiska föräldrar.)

Så, eftersom att graviditet fortfarande är det enda sättet för fortplantning får vi väl anta att det är en rätt naturlig sak att vilja vara med om. Vare sig man kan eller inte.

(Ovanstående resonemang ska inte misstas för att jag tror att alla vill föda barn, eller ens leva med barn för den delen. För det tror jag inte.)

Nåväl, det jag menar är bara att man inte behöver rota i motiven till andra människors livsval. Man får acceptera dem helt enkelt.

Tillbaka till din infertila vän. När hon/han meddelat att adoption inte är aktuellt så är det en sak du inte för glömma: MAN BLIR INTE GRAVID AV ATT STARTA EN ADOPTIONSPROCESS.

Alla du hört talas om som blev gravida efter att de påbörjat en adoptionsansökan; så här var det: DE HADE BLIVIT GRAVIDA I ALLA FALL.

Nu vet du det. Alltså behöver du aldrig säga nåt så korkat till din vän. Vilket kan vara rätt bra för er framtida vänskap.

Om nu vännen vill adoptera, ja, kanske tillåmed ska göra det. Då måste du acceptera det. Det är PRECIS LIKA KORKAT att berätta för den här vännen om Peter & Majsan som blev på smällen just som ansökan var klar. Den här vännen har nämligen börjat fantisera, drömma om och känna kärlek för det barn hon/han ska få möta genom adoptionen. En graviditet i det läget skulle innebära ett val mellan att avbryta graviditeten eller adoptionen. Ett val mellan två barn om man så vill. Så troligtvis är din blivande adoptivförälder till vän inte ett dugg intresserad av en graviditet just då.

Jo, just det! En bra grej är att inte snacka så mycket om "egna" barn eller "riktiga" föräldrar i det här läget. Träna redan nu på att säga "biologisk" om du nödvändigtvis måste poängtera det lite speciella med adoption.

En annat råd ofrivilligt barnlösa får lite nu och då är att de ska slappna av. Jag tror att teorin går ut på att man liksom ska lura sin icke-fungerande kropp så att den glömmer bort att den är trasig. Så, vips! Där hade vi en befruktning!

Av all information jag fått ta del av inom detta ämne så finns det inget som talar för att infertilitet i någon högre utsträckning är att räkna som en stress-relaterad åkomma.

Visst, stress förstör immunförsvaret och de finns samband mellan hög stress och magbesvär, hjärt- och kärlsjukdomar, till och med cancer. Så nog är det ett gott råd till människor i största allmänhet att dra ner på tempot och ta hand om sig.

Men när hjärtinfarkten eller tumören är ett faktum hjälper det liksom inte att slå sig ner med en kopp te i soffan och tänka på annat.

Det är liksom lite likadant med infertilitet; även om det skulle finnas ett samband med de bio-kemiska processerna vid stress och infertilitet så kommer inte problemet lösa sig av den drabbade rullar tummarna och skaffar sig en trevlig hobby.

Allt det här kan ju vara bra att tänka på när du pratar med någon som är ofrivilligt barnlös, tänker jag mig.

Ett annat tips är att läsa på lite om infertilitet och ofrivillig barnlöshet. Då kan man nämligen bli ett toppen-stöd för sin vän eller släkting! Så slipper man bli vansinnig när vännen försvinner ner i sin sorg och man inget begriper.

Sedan kan det vara så att just du inte alls känner nån som är ofrivilligt barnlös. Eller, du kanske inte vet att du gör det. För många av oss är det nämligen något som är rätt privat. Alla bloggar inte om det... Och om du tänker efter så är ju hela grejen med barn något som tillhör den mer intima delen av privatlivet. Särskilt "införskaffandet" av dem.

Därför kan du nu fatta ett viktigt beslut: Du ska aldrig mer fråga om folks situation på barnfronten. Lita på att de som vill berätta för dig kommer göra det ändå.