Jag blir förvisso alltid lite extra pessimistisk när jag är sjuk...
När jag för några timmar sedan läste upp allt som ska kollas i hälsoundersökningen för en kompis blev jag plötsligt bombsäker på att vi kommer få avslag.
Och det bara för att jag pga en lätt släng av vård-inrättnings-skräck; haft för mycket att göra; tycker att det är så jädrans dyrt; inte har fixat den där plomben jag bet sönder för evigheter sedan...
Om jag skulle vara tvungen att adoptera bort de barn jag inte har så skulle nog tandstatus hos de blivande adoptivföräldrarna vara ett av mina minsta bekymmer.
Men man tänker ju så olika.
Tror inte någon, någonsin, har fått avslag pga taskiga tänder. Men nån ska ju bli den första.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Men jisses: hur gick det då?
Och stort "krya på dig"!
Det går nog ganska bra. Men det är lätt att känna sig osäker när "berättelsen om oss" ska avgöra om man får bli förälder eller inte.
Men vi är ju rätt normala, fysiskt friska (eller, inte jag just nu då), människor med hyfsade inkomster och justa värderingar.
Så det borde gå vägen.
Det som skulle kunna ställa till det är nog mer makens ålder och vår relativt nya relation än mina tänder. Men det tycker jag de borde "hintat" om vid det här laget.
Post a Comment