Nu har jag svarat på frågorna vi ska skulle skriva ner innan första mötet. Och det känns som 5 sidor med pretentiösa floskler. Min röriga familj framstår plöstligt som "Perfect family" som styvdöttrarna skulle säga.
Alla har högskoleutbildning och jag tror på demokrati och läser böcker och min man är min bästa vän och vi motinerar regelbundet och bor i vackra omgivningar med nära till naturen och har många goda vänner och en stor och kärleksfull familj och bla, bla, bla, bla.
Saken är den att allt jag skrivit är sant.
Men jag hoppas verkligen att man får fördjupa sig lite i själva samtalen så att det framkommer att vi är alldeles vanliga människor som äter, bajsar, bråkar, gråter, gör misstag, gör bort oss, försover oss, glömmer saker och inte alltid orkar dammsuga.
Också.
1 comment:
Hahaha, vänta bara tills ni är färdiga med utredning och ansökan! Jag läste igenom hela vår ansökan innan vi skickade den till AC och tänkte "shit, vilka är de här präktiga politiskt korrekta människorna som har svar på allt?" Klart jag kände igen mig och inget var ju osant men det blir lite skumt när alla ens goda sidor framhålls så in i bänken och inga av de dåliga.
Hoppas era utredare är bra och proffsiga (det är de säkert!) då är det inga problem att fördjupa sig och ge en mer nyanserad bild. Det tyckte jag var jätteskönt med utredningen, att det märktes att de inte var några dunungar utan hade sett en hel del av livet. Och allt man pratar om kommer inte med i utredningen.
Post a Comment