I verkliga livet

Något jag tycker är skönt med att skriva för människor som inte känner en är att man kan välja lite vilka sidor av sig själv man vill dela med sig av. Samtidigt märker jag att jag av det skälet undviker vissa ämnen som egentligen är oerhört viktiga för mig. Och som nog skulle förklara varför jag tycker som jag tycker; känner som jag känner.

Dessutom har jag märkt att när jag "skalar bort" en del av det som brukar vara jag så upptäcker jag att jag tycker, tänker och känner en massa saker jag inte visste om. Det är en spännande resa.

Till exempel hade jag inte riktigt förstått hur mycket jag längtar efter barn förrän jag började skriva här. Eller, jag hade i alla fall inte fattat hur mycket jag kände.

I verkliga livet är jag verkligen ingen känslomänniska. Det är klart att jag kan bli ledsen, glad, arg, sårad, lycklig, kär, förtvivlad, som alla andra. Men jag tänker mer än jag känner.

När jag läser vad jag skriver här kan jag komma på mig själv med att tänka "Oj, vad ledsen jag måste vara/ha varit."

Så nu vet ni det. Sån är jag.

I verkliga livet.