Det är så svårt att fånga känslan jag har just nu. Kom hem igår och kastade mig över alla papper vi fått hemskickade från kommunen. Innan 28e ska vi ha svarat på en massa personliga frågor och ritat släktträd. Dessutom är det dags att börja kontakta lämpliga referenter. Vi måste boka tid för läkarundersökning.
Jag hade helst börjat med allt igår kväll.
Sista mötet är bokat till 20/9. Utredaren vill träffa min mans barn en gång också för att prata om adoptionen. Sedan ska beslutet tas i socialnämndens arbetsutskott. Så säg att det är klart någon i oktober om vi har tur. ( Enligt tidigare information vi fått ska det ta 3 månader, så säg innan årsskiftet för att inte bli för optimistiska.)
Och om vi blir godkända så står vi där med ett medgivande och då är det ännu mer papper som ska fixas och utredningen ska översättas och...
Men så, mitt i allt det här byråkratiska fixet slog det mig igår:
Vi håller på att skaffa barn.
På något sätt befinner vi oss i "nu-slänger-vi-pillrena-och-ser-hur-det-går"-fasen.
Vi håller på att skaffa barn.
Jag håller på att skaffa barn.
Tanken svindlar.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Jag skulle säga att ni kommit ytterligare lite längre. Slängde pillren gjorde ni ju när ni ansökte, nu är ni framme vid positivt på ägglossningsstickan allra minst. Hoppas att det blir positivt på graviditetstestet/ja i nämnden SNART
Jaaa!!! Ni håller på att skaffa barn. Vad härligt!
Se det som ett plus, tycker jag med.
Bamsekram från Sanna
Post a Comment