Just nu tycker jag inte alls att det är kul att vänta barn.
Hela den här adoptionsgrejen verkar ha utlöst någon slags livskris.
På allvar.
Alltså, vi snackar om tjejen som blir irriterad om nagelborsten ligger åt fel håll på handfatet, som får panik som någon ändrar en mötestid, som alltid säger nej i förväg när maken vill göra något som inte ingår i "ursprungsplanen", som ser att någon flyttat prydnadssakerna i fönstret, som vill att julen alltid, alltid ska vara likadan.
Vi pratar om mig.
Jag som måste anstränga mig för att komma över min förändringsnoja...
Jag, som sorterar knivar och gafflar och glas och skålar så att de står exakt likadant som jag ställde dem förra gången.
Vi pratar om mig.
Jag som tycker att sånt här så svårt.
JAG står på tröskeln till mitt livs största förändring.
Bli förälder.
Vem tusan blir jag då?
Näe, jag tycker inte alls att det är skoj just nu.
Sorry, älskade, älskade barn.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
1 comment:
Förändring är väl alltid lite läskigt och en så stor förändring som att snart bli förälder är ju inget som går spårlöst förbi. Du är absolut inte konstig som känner som du gör.
Post a Comment