Börjar bli ett täcke

Så här långt har vi kommit hittills. Och nej, vi har inte fått en massa vita lappar, det är jag som syr varannan vit. För att de fina tygbitar vi fått ska synas ordentligt.

Storken skrev i en kommentar att jag kunde berätta vilka vi fått tygbitar av. Det kanske jag gör. Sen. Än så länge kan jag berätta att flera av dem som är närmast (till exempel den blivande pappan) fortfarande grubblar och grubblar på vad man ska välja.

Än så länge är det ju ingen brådska, men så småningom kommer nog släkt och vänner tycka att man är en rätt tjatig person...