Jepp. På söndag har vår ansökan varit i Etiopien i 2 månader.
Eftersom att jag hela tiden räknar med ett år innan vi får träffa vårt barn är det (enligt min egen, hemmasnickrade prognos) 10 månader kvar.
Och om de går lika fort som de senaste två månaderna så är jag mamma typ alldeles om ett litet tag.
Och då ska man ju komma ihåg att organisationens prognos fortfarande är 7-12 månader. Det skulle alltså kunna vara 5 månader kvar.
Tanken svindlar.
Och jag som tyckt att det varit så segt att väntaväntavänta och bara velat skynda på så mycket som möjligt tycker plötsligt
att det går undan
att jag inte riktigt hinner med.
Häromdan kom jag på att jag inte har en aning om var vi ska ha ett skötbord. Om vi nu behöver ett sånt. Vi har ju tamejtusan inte en aning om ifall vi får en halvårsbebis eller en två-och-ett-halvt-åring som redan är pottränad.
Och inte ett jäkla klädesplagg vågar jag köpa för hur gör man med storlekar?
Och behöver man inte typ vagn, barnstol och säng och en massa andra prylar?
Jag har ju för sjutton inte en aning! Fyra småsyskon och en massa barnvakteri, men jag har ju noll koll!
Vem tusan kom på tanken att låta mig bli morsa? Och så här förbaskat snart? Hur fanken ska jag hinna med allt?!?
Två månader?!? Vart tog de vägen?
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Joo, man behöver en massa grejer!! Börja shoppa är mitt råd, både för att det är så roligt men också för att det är svårt att hinna med när man fått sitt barn.
Vagn är ett megabeslut, börja med det tycker jag. It's a jungle out there. Vi köpte en Emmaljunga sittvagn som kunde göras om till liggvagn om vi skulle få ett litet barn. Det visade sig vara helt onödigt, Q satt ju upp ända från början. Men annars har vi varit jättenöjda med den. Den är vändbar, det rekommenderar jag starkt! Det är jätteskönt att ha ögonkontakt med Q när vi är ute och går, och han söker min blick hela tiden. Bra för anknytningen sägs det. Alltså, satsa på vändbar sittvagn.
Barnstol behöver man! Ikea har billiga och praktiska (men fula), en sådan kan man köpa för 99 spänn och i värsta fall slänga om det visade sig vara felköp.
Säng, tja.. det beror på vad ni har för tankar om samsovning. Vi har en spjälsäng till Q. Han somnar i vår säng medan någon av oss ligger bredvid, sedan lyfter vi över honom i spjälsängen och så sover han där i några timmar. Det känns lugnast att ha honom där när inte vi är i rummet. På natten vaknar han och gråter och får då komma över till oss. Så visst, spjälsäng är bra.
Brukar inte barnen från Etiopien vara runt året? Isåfall skulle jag köpa lite kläder i stl 80 om jag vore du. Det är skönt att ha och är de för små kan du sälja dem eller ge bort dem.
Lycka till, när man väl kommit igång med shoppingen är det svårt att sluta!
Salvia, vilket härligt inlägg. Precis så där förvirrad känner jag mig och jag är ändå bara i början av en ev. bebisprocess. Vacklar mellan vill och vill inte...
Gällande klädfrågan; nu riskerar jag väl att få på moppo men iallafall:
Du har inte vänner/släktingar etc som du skulle kunna låna lite kläder i olika storlekar av att ha som "back up" om det skulle visa sig att ni måste resa med kort varsel? I det läget inbillar jag mig att man bara hinner köpa några få plagg nya...
Förstår ju att du kanske inte vill använda begagnade kläder (fick nämligen på moppo när jag försynt frågade en tidigare kollega som ondgjorde sig över att barnvagnar var så inihelskotta dyra:
- Men kan man inte köpa en sån begagnad?
- JAG tänker inte sätta MITT barn i en BEGAGNAD vagn! oups...förlåt, vad kan jag som ickemamma tillföra!)
...men det känns lite onödigt att köpa en massa kläder bara-utifall-att. Kan ju visserligen säljas vidare men även det tar ju tid. Dessutom växer de små liven ju så fort så de är ju knappast utslitna?
Post a Comment