Av olika skäl skulle jag behöva berätta för mina två närmaste kolleger att vi väntar barn. (Alltså att jag och maken väntar barn. Kollegerna får ju faktiskt inte dela det här föräldraskapet med oss!)
Men det går bara inte.
Förra veckan skyllde jag lite på att jag inte hittade något lämpligt tillfälle.
Sanningen är dock den att jag
inte fattar
att det är på riktigt.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
3 comments:
Jag förstår precis vad du menar. Jag tror aldrig att jag berättade för någon heller för det var så overkligt.
Men när man väntar dem via magen så syns det ju efter ett tag så då blir det naturligt.
Kan du inte "glömma" något papper eller något sådant framme?
Stort grattis till "barnväntandet"!
Vet också precis vad du menar. För oss var det ju dessutom så himla dramatiskt in i det sista med min sjukdom så det gjorde att när vi väl fått klartecken om att vi skulle få Q och bara väntade på RB, då vågade/orkade jag inte berätta för så värst många. Som tur var tog djungeltelegrafen mamma över och informerade hela bekantskapskretsen och släkten (och några till!) men på jobbet visste den stora majoriteten inte någonting förrän vi fick RB. På en fredag, och så reste vi på tisdagen. Häpp! Mina chefer visste såklart på ett tidigare stadium och jag gav dem klartecken att berätta för andra, men det hann inte sprida sig så mycket.
Lång harang om mig själv, vad jag också ville säga var att man ska göra precis som man känner själv!
/Helga
Post a Comment