Krångel och väntetider

Alltså, det är faktiskt inte så att människorna i "givarländerna" producerar barn för att vi barnlösa västerlänningar ska ha nånstans att ta vägen med vår längtan. Varje barn som blir tillgängligt för adoption är resultatet av dess biologiska föräldrars livssituation.

Handläggningen av en adoption måste se till barnets bästa. Hur segt och trist jag än kan tycka att det är att sitta här i kalla nord och väntaväntavänta, så måste adoptionsorganisationerna i första hand utgå i från barnens behov.

Och det måste få ta den tid det tar.

Detsamma gäller de krav som ställs på mig som blivande förälder. Det måste vara barnens behov och inte mina som ska tillgodoses.

Så utredningar, läkarbesök, referenter, intyg, foton, inkomst- och utbildningskrav. Jag kan tycka vad jag vill om detta. Den som ska ge mig möjlighet att möta mitt barn måste känna sig trygg med vem jag är.

Utifrån sina värderingar och normer.

Och detta är viktigt!

Tänk om 1000-tals barn lämnade Sverige varje år för att få nya hem någonstans i världen. Vilka krav skulle inte du ställa då? Jag vet att jag skulle vara en av dem som undrade, ifrågasatte och krävde.