Älskade barn!

Idag har det varit soligt, om än inte så varmt, här i vår stad. Men med mössa och halsduk på har det varit riktigt skönt.

Vi har tillbringat dagen i trädgården. Din ena syster har spelat strandtennis med sin kusin. Jodå, det går alldeles utmärkt att spela strandtennis i en villaträdgård i början av april! Din pappa har gödslat sitt älskade potatisland, flyttat fläderbuskar och krattat ut jord där den trasiga sandlådan stod.

Själv har jag grävt och grävt i den märkliga "högen" nere vid häcken. Förhoppningsvis kommer ogräset även i år blandas med några av de blommor jag försökt så.

För en stund sedan grillade vi korv och mashmallows. Egentligen var det lite för kallt för att sitta ute, men det kändes så mysigt att vara där tillsammans.

Din äldsta syster är på resa med sina vänner över helgen. Hon har ringt och meddelat att hon kom fram ordentligt.

Och hela långa dagen har jag längtat efter dig.

Vet inte vem du är, var du är, eller ens,

om du är.

Jag vet bara att under mitt hjärta växer kärleken till dig. Jag älskar dig så mycket redan, fast jag ännu inte träffat dig.

Och jag undrar så om du kommer välja att älska mig.

Barn väljer inte sina föräldrar. Att vara beroende och utlämnad till någon är inte detsamma som att älska.

Föräldrar väljer sina barn. Kanske inte vilket barn de ska få möta, men de väljer att de ska älska ett barn. Just det barn som kommer till dem.

Och jag undrar så om du kommer välja mig.

Först när du blivit den du ska bli kan du välja. Jag hoppas så att du när den dagen kommer tittar på mig och säger att "Jodå mamma, dig vill jag älska."

Och om det inte blir ditt val kommer min kärlek inte minska. Jag ska alltid älska dig, vem du än är, vem du än vill bli.

Kanske blir vi olika. Kanske blir du någon som går helt andra vägar än de jag skulle valt.

Jag hoppas att vi då kan se på varandra och förvånat säga att "Du liknar inte mig". Utan att det skrämmer oss. Jag önskar att våra olikheter blir något vi kan möta med glädje, nyfikenhet och uppriktigt intresse.

Du måste få bli den du ska bli.

Och jag hoppas att du aldrig känner tacksamhet för att jag valde dig. Kärlek, men aldrig tacksamhet.

Livet kommer ge dig mycket att vara tacksam över; men inte det, inte det att jag fick välja dig.

Det är jag som ska vara tacksam. För att jag en dag ska få möta dig och få någon att ge all den här kärleken som bara växer och växer och växer.

Älskade barn, jag längtar så efter att få veta vem du är och

vem du ska bli.