Så där! Nu ska jag skicka iväg en lunta papper till översättaren.
Det personliga brevet finns på engelska.
Ikväll tänkte jag fylla i de mallar vi inte fixat med än.
Och alldeles när jag skrivit klart det här ska jag höra av mig till min foto-skicklige vän. "Äh, det där fixar vi ju själv" tyckte maken.
Men nån måste likförbaskat hålla i kameran.
Varför inte nån som kan...
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Grattis, ni har kommit en bra bit på väg!
Angående min kommentar på en annan blogg om styvfamiljer så är jag ledsen om den gjorde dig ledsen. Jag tycker naturligtvis inte att man lever "fel" om man lever i en styvfamilj (jag har ju själv gjort det). Men jag tror som sagt att det kan vara mer komplicerat än många tror. Därmed inte sagt att det inte fungerar bra för många.
Mina tankar om detta är många och långa, jag har tänkt blogga om dem någon gång. Det har nämligen viss anknytning till adoption.
Det ÄR komplicerat som attans att leva i styvfamilj.
Men jag skulle inte vilja vara utan någon av mina familjemedlemmar. Särskilt inte mina styvföräldrar som ju funnits i mitt liv "alltid".
För mig gör det att jag känner mig tryggare i adoptionen. Att jag vet att man kan knyta an till människor man inte delar gener med.
Ska bli intressant att läsa dina tankar om detta Helga!
Post a Comment