Jag älskar min man. Över allt.
Vet inte vad jag skulle göra utan denna underbara människa vid min sida. Han gör mig modig, stark och vacker! Han är en underbar pappa till sina barn, och tänk - han ska bli pappa till vår son eller dotter!
Min man får mig att skratta, tänka, känna, LEVA!
Men så är vi ju mest som alla andra också...
Gråter
Gapar
Grälar
Och då gör det så ont i själen. Då kan jag känna sådan saknad, trots att min älskade bara är centimeter ifrån mig.
Jag tror det är kärleken som känns
i skratten
i tårarna
i allt
alltid.
Älskade, vackra människa. Tänk att jag får vara med om dig.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
6 comments:
hjälp, jag råkade radera deleta min kommentar! humm... jag är nybörjare på det här med blogg så jag vet inte riktigt vad jag gör... jaja, jag skriver om den!
Hej! Ja, visst är det underbart att få vara hos den man älskar så högt!
Jag tycker mycket om din blogg! Jag hoppas du inte misstycker att jag länkar till din sida från min blogg!
Jag ska också adoptera, men har inte kommit så långt som ni har i processen! Det känns bra att läsa om hur det går till och hur andra upplever det såhär innan man själv ska starta upp maskineriet. Mycke papper blir det har jag förstått.
Kram!
/Nyfamiljsfrun (dvs Challisen)
Mmm.. precis så där är det...
Va fint skrivet!
Jättevackert skrivet!
vad jag letade efter, tack
Post a Comment