Nu har nästan hela februari gått. Ingen har hört av sig från organisationen. Det är klart, man skulle ju kunna ringa och fråga om de glömt oss. Betvivlar att så är fallet. Det är nog bara vanlig adoptionsväntanväntanväntan...
Har ett nytt jobb att tänka på. Och ett gammalt som jag ju ska avsluta. Bara det håller mig vaken på nätterna. Och dagarna. Känner mig laddad, taggad, på gång!
På sätt och vis är det väl passande att barnväntandet tar lite tid just nu. Man kanske ska tacka ungen för det i framtiden. "Juste att du väntade lite när mamma gjorde karriär!"
Fast jag skulle ju inte tacka nej om mitt barn dök upp imorgon. Det skulle jag inte.
Igår tjuvkikade jag och maken på dem som ska flytta in i det nybyggda huset bredvid oss. Ett par i min ålder. Relativt nygifta. Hon är givetvis gravid.
På ett sätt är det väl toppen att vårt barn får en jämårig lekkamrat i huset intill. Ändå gjorde det mig ledsen-ledsen. För att livet så sällan blivit som jag tänkt mig.
Konstigt det där. Fast livet är bra kan man sörja att det är nåt annat än det man ville.
När ger sig de gamla drömmarna av för gott?
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
2 comments:
Kanske försvinner drömmarna den dagen du håller ditt älskade barn i dina armar och hjärtat svämmar över av kärlek. Jag tänker mig kanske inte i det första mötet men efter ett par månader. Den dagen när du vet vem ditt lilla barn är och att du inser att hon har kommit den alldeles rätta vägen till er, genom adoption. Visst är det roligt att få vara med om graviditet och förlossning men föräldraskap handlar om något helt annat och dessutom varar det mycket längre, dvs hela livet. När du skjutsar till bandyträningen, när du tvättar skrubbsår, när du är skoldiskovakt, när du läser godnattsaga, i alla dessa underbara tillfällen har det ingen betydelse varifrån barnet kommer.
Jag tror du blir en fantastisk mamma! Kram Anette.
Håller med föregående talare. Jag trodde aldrig att de gamla såren skulle läkas så snabbt, men det gjorde de i och med Q:s ankomst.
Håll ut Salvia, ni har något underbart framför er, alldeles snart och det blir bara bättre!
Kram,
Helga
Post a Comment