I adoptionsvärlden...

...lär man sig snabbt att alltid tänka i de längsta tidsperioderna:

Skickar ansökan i april + handläggningstid i 12 månader = BarnBesked i april 2008 + ytterligare handläggning i 2 månader =

Vi träffar vårt barn i juni 2008.


Men när hjärtat ska känna efter så blir det givetvis kortast möjliga:

Skickar ansökan i januari + handläggningstid i 7 månader = BarnBesked i juli 2007 + ytterligare handläggning i 1 månad =

Vi träffar vårt barn i augusti 2007.


Hjärnan kämpar just nu febrilt med att hindra hjärtat från att ta över för då hamnar vi här:

Tänk om vi får åka redan i sommar? Fast var det inte något sommaruppehåll i Etiopien? Nåja, sensommar-höst är ju inte så illa det heller. Och tänk om vi firar nästa jul hemma i huset med vår alldeles egna lilla son eller dotter. Och kan man verkligen börja söka andra jobb om man kanske ska vara föräldraledig om mindre än ett år. Eller? Äsch. Och vem har sagt att jag skulle bli en så bra mamma egentligen. Hur ska jag göra om jag får annandagsångest nästa år för inte kan man väl ligga under en filt och gömma sig för världen en hel dag om man har barn, fast då kanske man ändå har fått nog av sig själv och bryr sig mer om det där barnet ändå. Och hur tusan ska det bli med boendet och var ska alla barnen bo? Och hur gammal kommer ho/an vara? Och varför vill man ha barn överhuvudtaget? Och hjälp, jag längtar så jag håller på att spricka. Det blir förmodligen ändå inte nästa år, det dröjer säkert så många år att vi glömmer bort att det var ett barn vi ville ha. Och jag kommer bara inte stå ut att vänta ändå till sommaren 2008 för det känns som att jag väntat hela mitt liv, eller nåja, halva då. Om ett år kanske jag inte har tid att sitta och knattra in inre monolger på en blogg. Då kanske man är mamma. HJÄLP. Jag vill, jag vill, jag vill.

Och så vidare...