När börjar egentligen längtan efter barn?
I mamma-pappa-barn lekarna på dagis när allting tycktes så självklart?
På barnkunskapen i nian när klasskamraterna sa plugga-resa-karriär-självförverkligande-frihet och man själv tänkte tre barn minst?
När man träffade den första förälskelsen?
När man insåg att högskoleutbildningen började närma sig sitt slut?
När man jobbat några år?
När KÄRLEKEN drabbade en med full kraft?
När man förstod att man inte kan göra dem själv?
När man hittade alternativen?
---
När blev längtan efter det man önskar sig till saknad av det man inte har?
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
3 comments:
...eller så kanske det började när man kastade sten so liten. Minns du "hur-många-barn-får-jag-när-jag-blir-stor". Hamnade det fler än fem ovanpå handflatorna så kändes det lite läskigt... Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, that's for sure! //C
Visst minns jag. Tycker att man kastade stenar jämt...
Eller lekte andra "spå-lekar".
Blev spådd av en tant i Granada i januari 1999. Enligt henne skulle jag få många barn... Jomenvisst...
(Fast om styvbarn räknas så blir det ju tre totalt om allt går vägen.)
Det där började jag gråta av. Bara så på pricken, och kanske inte bara om barn. När blir längtan till saknad?
Post a Comment