2006-08-09

Kompisbebis

En av min mans bästa vänner fick sitt andra barn igår. Meningen är väl att man ska lyckönska och stråla ikapp med de lyckliga föräldrarna.

Jag stängde in mig på toaletten på gymmet och fällde några tårar.

Avundsjuka är inte vackert.

Det är den där känslan av lycka de måste uppleva just nu som jag skulle ge vad tusan som helst för att få vara med om.

4 comments:

Anonymous said...

Jag är med dig. Avundsjuka är inte vackert men det är en bättre känsla än missunnsamhet.

Jag kan vara avundsjuk på många men jag missunnar dem inte deras lycka. Jag vill bara åt den själv.

Stor kram!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) said...

Och du gjorde helt rätt i att gråta om det var så det kändes.

Man har inga skyldigheter att gratulera den som ändå är lyckligast i världen.

Jag tycker inte ens att det är särskilt fult att göra så, utan högst normalt och mänskligt. Det betyder ju inte att du inte unnar din kompis lyckan, bara att det gör så fruktansvärt ont i dig att inte du också får vara med.

Salvia said...

Tack.

Det värsta är att jag aldrig är beredd på om det är just den här gången jag ska reagera. Hinner tänka "jaha, vad skoj", sen hugger det till i magen...

Anonymous said...

Hugg! Hugg! och så vrids kniven om ett par varv extra. Det känns. Mycket.

Visst är det otäckt att inte kunna kontrollera hur man reagerar alltid, men precis som de andra säger så är det inte så konstigt. Till och med väldigt mänskligt.

Bamsekram från Sanna