Ingenting.
Det är klart att det händer saker mest hela tiden, men på adoptionsfronten står det still. Här har man väntat, väntat och väntat på att få skicka iväg den där blanketten. Och så får man fortsätta vänta.
Någonstans fanns nog en naiv förhoppning att alla handläggare i vår kommun skulle släppa allt de hade för händer när vår ansökan kom. Att de skulle resa sig och vråla i kör: "Hurra, hurra! Äntligen! Här ska utredas så snart som möjligt! Yes!"
Fast det är säkert semestertider i den världen också. Och allt måste ju gå rätt och riktigt till och få ta tid. Men ändå.
Kollar brevlådan extra noga varje morgon; tänker att vi kanske fått ett besked som liksom gömt sig i något reklamblad eller så. Det enda jag hittat är lönebesked, räkningar och "Grattis på födelsedagen" från Yves Rocher.
Eller inte bara; farmor och faster skickar kort och brev med foton från bröllopet. Det värmer.
Ja, vad har annars hänt? Vi har ätit de första jordgubbarna och den första potatisen från vår egen odling.
Jag har lärt mig hur en Astillbe ser ut.
- Salvia
- Kvinna, kamrat, dotter, syster, styvmamma, hustru... Väntar barn från Etiopien. När som helst...
4 comments:
Grattis på födelsedagen från mig med! Fastän jag inte har någon aning om när du fyller.
Jag fyller sista juli. Yves brukar vara tidigt ute...
Till oss ringde de när det var dags att börja hemutredningen.
Tänkte bara informera så du kan vara ett nervvrak varje gång telefonen ringer också, och inte bara när posten kommer ;-)
Tack för det Kattmamman! Då får jag börja öva på mitt hjälp-det-ringer-hopp...
Jag håller just nu på att försöka övertala mig själv om att alla på kommunen är på semester så att det inte är någon idé att hoppas på något alls...
Post a Comment