Sorgen är så olika för olika personer.
För mig tog det tid. När sorgen över ett försvunnet år klingade av kom insikten: Inga barn. Jag lever men det blir inga barn.
Jag föll. Känns som att jag har landat nu.
Det fanns någon som tog emot.
Om att längta barn
2 comments:
Hej Salvia!
Måste bara säga att de flesta inlägg du skriver är så underbart poetiska. Särskilt detta (hittills).
Du har ett språk som verkligen berör!
Nu blev jag generad. Tack.
Post a Comment