Man skulle kunna ha rätt skoj även utan barn. Eller rättare: Livet är förbaskat underbart som det är nu.
Om vi aldrig får barn behöver vi till exempel inte plocka undan golvljusstakarna i vardagsrummet.
Ingen av mina vänner med små barn verkar sitta uppe halva nätterna och dricka vin och prata om livet med sin älskade. De som är gravida eller ammar dricker inte vin alls. De äter inte ens gravad lax.
Det kan ju jag göra!
Om vi aldrig får barn skulle vi kunna satsa på att få grannskapets vackraste trädgård istället. Vi har många kvadrameter tomt att gräva, så, klippa...
Jag har inget emot mitt liv som det är nu.
Ändå känns det ju som att levande ljus och rött vin skulle vara lätt att avstå...
2006-06-29
2006-06-28
Mardröm
I natt drömde jag att hemutredningen börjat. Konstigt nog genomfördes den i grupp; ungefär som föräldrautbildningen. En av de manliga deltagarna säger plötsligt att väntetiderna för Kina har ökat till 30, eventuellt 33 månader.
Kina är ett av få länder vars krav vi kan möta.
Jag grät och grät och försökte få min make att säga att det måste vara fel, att det fortfarande är 18 månaders väntetid.
I drömmen alltså.
När jag vaknade var det som vanligt. Lika mulet som igår och inte ett pip från kommunen. (Tror kötiden i Kina är ungefär som igår, men man kan aldrig så noga veta i den här världen.)
Kina är ett av få länder vars krav vi kan möta.
Jag grät och grät och försökte få min make att säga att det måste vara fel, att det fortfarande är 18 månaders väntetid.
I drömmen alltså.
När jag vaknade var det som vanligt. Lika mulet som igår och inte ett pip från kommunen. (Tror kötiden i Kina är ungefär som igår, men man kan aldrig så noga veta i den här världen.)
2006-06-24
Vi finns ju
Min man har två döttrar. De är i samma ålder som mina småsyskon så att kalla dem styvdöttrar känns lite märkligt.
För några månader pratade vi om adoptionen. Om rädslan att inte bli godkänd. Om att det jag skulle sakna utan barn var att få vara en familj.
"Men du har ju oss" sa den yngsta.
Man får ta emot kärlek där den kommer.
För några månader pratade vi om adoptionen. Om rädslan att inte bli godkänd. Om att det jag skulle sakna utan barn var att få vara en familj.
"Men du har ju oss" sa den yngsta.
Man får ta emot kärlek där den kommer.
Detta har hänt...
Ingenting.
Det är klart att det händer saker mest hela tiden, men på adoptionsfronten står det still. Här har man väntat, väntat och väntat på att få skicka iväg den där blanketten. Och så får man fortsätta vänta.
Någonstans fanns nog en naiv förhoppning att alla handläggare i vår kommun skulle släppa allt de hade för händer när vår ansökan kom. Att de skulle resa sig och vråla i kör: "Hurra, hurra! Äntligen! Här ska utredas så snart som möjligt! Yes!"
Fast det är säkert semestertider i den världen också. Och allt måste ju gå rätt och riktigt till och få ta tid. Men ändå.
Kollar brevlådan extra noga varje morgon; tänker att vi kanske fått ett besked som liksom gömt sig i något reklamblad eller så. Det enda jag hittat är lönebesked, räkningar och "Grattis på födelsedagen" från Yves Rocher.
Eller inte bara; farmor och faster skickar kort och brev med foton från bröllopet. Det värmer.
Ja, vad har annars hänt? Vi har ätit de första jordgubbarna och den första potatisen från vår egen odling.
Jag har lärt mig hur en Astillbe ser ut.
Det är klart att det händer saker mest hela tiden, men på adoptionsfronten står det still. Här har man väntat, väntat och väntat på att få skicka iväg den där blanketten. Och så får man fortsätta vänta.
Någonstans fanns nog en naiv förhoppning att alla handläggare i vår kommun skulle släppa allt de hade för händer när vår ansökan kom. Att de skulle resa sig och vråla i kör: "Hurra, hurra! Äntligen! Här ska utredas så snart som möjligt! Yes!"
Fast det är säkert semestertider i den världen också. Och allt måste ju gå rätt och riktigt till och få ta tid. Men ändå.
Kollar brevlådan extra noga varje morgon; tänker att vi kanske fått ett besked som liksom gömt sig i något reklamblad eller så. Det enda jag hittat är lönebesked, räkningar och "Grattis på födelsedagen" från Yves Rocher.
Eller inte bara; farmor och faster skickar kort och brev med foton från bröllopet. Det värmer.
Ja, vad har annars hänt? Vi har ätit de första jordgubbarna och den första potatisen från vår egen odling.
Jag har lärt mig hur en Astillbe ser ut.
2006-06-13
2006-06-08
Frimärke
Jag hade sparat ett frimärke i plånboken som jag hade tänkt klistra på kuvertet med blanketten. Vi använde det istället när vi skickade iväg anmälan-om-byte-av-ägare till Vägverket när vi köpte "ny" bil i veckan.
Så visar det sig att tanken läcker som ett såll om man tankar mer än 10 liter...
Det är ett tecken. Jag skulle inte använt det frimärket.
Eller så inbillar jag mig bara för att jag är så ruskigt trött.
Så visar det sig att tanken läcker som ett såll om man tankar mer än 10 liter...
Det är ett tecken. Jag skulle inte använt det frimärket.
Eller så inbillar jag mig bara för att jag är så ruskigt trött.
2006-06-03
Oro 2
Det är så mycket man kan oroa sig för när man (förhoppningsvis) ska bli förälder. Som blivande adoptivförälder verkar det finnas än mer. Åtminstone kändes det så när man gick föräldrautbildningen.
Jag oroar mig inte för att jag inte ska kunna älska mitt barn gränslöst. På något skumt sätt känns det som att jag gör det redan.
Den oro jag känner handlar om:
Adoption ur ett globalt perspektiv.
Internationella adoptioner existerar för att världen är orättvist ordnad. Så är det.När jag tänker på det får jag ångest så det gör ont i hela kroppen.
Därför försöker jag låta bli att tänka på det, även om just det är ett nästintill omöjligt projekt...
Alla människor är inte lika mycket värda.
När man kliver in i adoptionsvärlden blir det så oerhört tydligt. Alla barn är inte lika önskade. Ljus hy är bättre än mörk.
Nä, det går inte att tänka på.
Grejen är den att man ibland får höra att det är så himlans fint att vilja ta hand om ett barn som annars skulle gå under på andra sidan klotet. Och förhoppningsvis är det sant för att just det barnet får en kärleksfull uppväxt och blir en lycklig och framgångsrik person.
Men man är ingen världsförbättrare bara för att man blir adoptivförälder.
Lärarbarn
När jag inte drabbas av världssmärta dyker det upp oro av mer vardagskaraktär. Jag är lärare. Min blivande man är lärare. Barn till lärare, kuratorer, psykologer etc har inte alltid fördel av sina föräldrars yrken. Det kan många gånger vara tvärtom.
Prestationsångest är bara förnamnet.
Föräldraledighet
Jag är på allvar riktigt orolig att jag ska tycka att det är dödstrist att vara mammaledig.
Faktum är att det nog är det jag oroar mig för mest.
Jag oroar mig inte för att jag inte ska kunna älska mitt barn gränslöst. På något skumt sätt känns det som att jag gör det redan.
Den oro jag känner handlar om:
Adoption ur ett globalt perspektiv.
Internationella adoptioner existerar för att världen är orättvist ordnad. Så är det.När jag tänker på det får jag ångest så det gör ont i hela kroppen.
Därför försöker jag låta bli att tänka på det, även om just det är ett nästintill omöjligt projekt...
Alla människor är inte lika mycket värda.
När man kliver in i adoptionsvärlden blir det så oerhört tydligt. Alla barn är inte lika önskade. Ljus hy är bättre än mörk.
Nä, det går inte att tänka på.
Grejen är den att man ibland får höra att det är så himlans fint att vilja ta hand om ett barn som annars skulle gå under på andra sidan klotet. Och förhoppningsvis är det sant för att just det barnet får en kärleksfull uppväxt och blir en lycklig och framgångsrik person.
Men man är ingen världsförbättrare bara för att man blir adoptivförälder.
Lärarbarn
När jag inte drabbas av världssmärta dyker det upp oro av mer vardagskaraktär. Jag är lärare. Min blivande man är lärare. Barn till lärare, kuratorer, psykologer etc har inte alltid fördel av sina föräldrars yrken. Det kan många gånger vara tvärtom.
Prestationsångest är bara förnamnet.
Föräldraledighet
Jag är på allvar riktigt orolig att jag ska tycka att det är dödstrist att vara mammaledig.
Faktum är att det nog är det jag oroar mig för mest.
2006-05-31
Har du sånt där internet eller?
I början av 90-talet hade en av mina klasskamrater en lång utläggning om något som skulle revolutionera världen. Förklaringen om vad det handlade om lät något i stil med "Tänk dig att du kan lägga ut en bild, eller en text, eller vad du vill på himlen. Så kan vem som helst se det."
????
Han jobbar med reklam och animation idag. Tror jag, vi tappade kontakten för några år sedan.
Själv begrep jag mest ingenting.
Idag är jag väl en normalanvändare skulle jag gissa, hittar en del info och skickar e-post. Typ.
Men så i höstas hittade jag föreningen Styvmorsviolen. Där upptäckte jag att man ju faktiskt kan lära känna en massa intressanta människor via den där spännande uppfinningen. Och sedan insåg jag att det där med att blogga kanske inte var en så dum idé när man har ett ständigt behov av att skriva.
Plötsligt har jag insett att jag inte är ensammast på jorden om att vara styvmamma eller att längta efter barnen som inte kom.
Snacka om att jag känner mig trög som fattat det här först nu.
Sorry Leo, jag skulle lyssnat bättre.
????
Han jobbar med reklam och animation idag. Tror jag, vi tappade kontakten för några år sedan.
Själv begrep jag mest ingenting.
Idag är jag väl en normalanvändare skulle jag gissa, hittar en del info och skickar e-post. Typ.
Men så i höstas hittade jag föreningen Styvmorsviolen. Där upptäckte jag att man ju faktiskt kan lära känna en massa intressanta människor via den där spännande uppfinningen. Och sedan insåg jag att det där med att blogga kanske inte var en så dum idé när man har ett ständigt behov av att skriva.
Plötsligt har jag insett att jag inte är ensammast på jorden om att vara styvmamma eller att längta efter barnen som inte kom.
Snacka om att jag känner mig trög som fattat det här först nu.
Sorry Leo, jag skulle lyssnat bättre.
Ansökan om medgivande att ta emot utländskt barn i syfte att adoptera det
Så heter blanketten vi ska fylla i. Planen är att kommunen ska ha den måndagen efter att vi har gift oss.
Det är mindre än två veckor kvar.
Sedan hoppas jag att jag har mer att skriva om.
Det är mindre än två veckor kvar.
Sedan hoppas jag att jag har mer att skriva om.
2006-05-19
Mail 2
Nu har vi mailat. Och fått svar. Tydligen ska vi ladda ner en blankett från mias hemsida och skicka den till kommunen. Svårare än så var det inte.
Hur lång tid det tar innan man får börja i vår kommun var tydlligen svårt att uppskatta. Det är inga kötider å ena sidan men snart semestertider å den andra.
När man väl får börja brukar de ta 3 månader att utredas.
Hur lång tid det tar innan man får börja i vår kommun var tydlligen svårt att uppskatta. Det är inga kötider å ena sidan men snart semestertider å den andra.
När man väl får börja brukar de ta 3 månader att utredas.
2006-05-12
Annorlunda
När vi gick föräldrautbildningen så fick vi vid ett tillfälle göra en värderingsövning där vi skulle fundera över i vilken grad en adoptivfamilj är lik eller olik en biologisk familj.
Jag antog att kursledaren menade att vi skulle jämföra med den ideala kärnfamiljen?
När jag skulle ta ställning i frågan insåg jag att jag inte kunde. Jag har ingen aning om vad en "biologisk familj" är för något. Jag har biologiska föräldrar, styvföräldrar, halvsyskon, styvbarn, min faster som varit "extramamma", vänner som står mig lika nära som syskonen. Min biologiska mamma har en adoptivförälder, farmor skiljde sig tre gånger så pappa har haft flera "pappor", min blivande make har växt upp med mamma och styvpappa. Och så vidare...
Vad är en biologisk familj? Hur ska jag kunna reflektera över om vi kommer bli en annorlunda familj eller inte? Annorlunda måste ju betyda avvikande; vad är det man ska avvika ifrån?
Ponera att vi istället för adoption valt att göra ett försök med äggdonation. Hade vi varit en biologisk familj då? Med en okänd donator hade jag delat gener med det barnet lika lite som med ett adopterat barn.
Vad är annorlunda? Vem är annorlunda? Varför är det viktigt att ens fundera över?
Jag antog att kursledaren menade att vi skulle jämföra med den ideala kärnfamiljen?
När jag skulle ta ställning i frågan insåg jag att jag inte kunde. Jag har ingen aning om vad en "biologisk familj" är för något. Jag har biologiska föräldrar, styvföräldrar, halvsyskon, styvbarn, min faster som varit "extramamma", vänner som står mig lika nära som syskonen. Min biologiska mamma har en adoptivförälder, farmor skiljde sig tre gånger så pappa har haft flera "pappor", min blivande make har växt upp med mamma och styvpappa. Och så vidare...
Vad är en biologisk familj? Hur ska jag kunna reflektera över om vi kommer bli en annorlunda familj eller inte? Annorlunda måste ju betyda avvikande; vad är det man ska avvika ifrån?
Ponera att vi istället för adoption valt att göra ett försök med äggdonation. Hade vi varit en biologisk familj då? Med en okänd donator hade jag delat gener med det barnet lika lite som med ett adopterat barn.
Vad är annorlunda? Vem är annorlunda? Varför är det viktigt att ens fundera över?
2006-05-06
Näst bäst eller nästan bättre?
Är adoption ett andrahands-alternativ? Ett "istället för"? Inte riktigt samma sak? Och därmed inte riktigt lika bra?
Nä.
Att sörja att man inte kan tillverka sina barn själv är en sak. Att inse att man är ofrivilligt barnlös är att vara tvungen att tänka om. Det är en identitetskris. Det är insikten om att livet inte alltid blir som man tänkt sig.
Att bestämma sig för att bli förälder ändå. Det är en helt annan sak.
Jag har valt att vilja bli förälder.
Livet valde att jag i så fall ska bli det på det här sättet.
Adoption kanske är ett annorlunda föräldraskap. Det sades så på föräldrautbildningen. Vad vet jag? Jag kommer inte ha något att jämföra med.
Nä.
Att sörja att man inte kan tillverka sina barn själv är en sak. Att inse att man är ofrivilligt barnlös är att vara tvungen att tänka om. Det är en identitetskris. Det är insikten om att livet inte alltid blir som man tänkt sig.
Att bestämma sig för att bli förälder ändå. Det är en helt annan sak.
Jag har valt att vilja bli förälder.
Livet valde att jag i så fall ska bli det på det här sättet.
Adoption kanske är ett annorlunda föräldraskap. Det sades så på föräldrautbildningen. Vad vet jag? Jag kommer inte ha något att jämföra med.
Barnlös - jag? du? vi?
Jag tror att jag varit så upptagen med att bearbeta det faktum att jag blev dödssjuk att jag aldrig riktigt reflekterat över mig själv som ofrivilligt barnlös. Jag har ju vetat om det hela tiden, men det där "barnlösa" har liksom hamnat i bakgrunden på något sätt.
Det är först nu, när jag träffat en älskad människa som vill ha barn med mig, som sorgen riktigt hunnit ikapp. Å ena sidan.
Å den andra så gick vi in i vår kärlek fullt medvetna om hur det låg till. Ibland tror jag att det är en massa sorger som jag och min käraste har sluppit.
Ibland (och det här är ju så dumt så det inte är sant) kan jag känna mig avundsjuk på dem som fick möta sorgen tillsammans. Jag kan bli lite förbannad på att min älskade bara kunde säga "Adoption, ja men visst! Det vill jag!" Utan att behöva gå igenom en massa kriser och förlora fotfästet och tappa bort sig själv och allt det där.
Jag hade velat dela det här.
Nä, jag avundas verkligen inte alla par som försöker och försöker; för att sedan utredas och våndas och sedan få chocken: Vi kan inte..
Jag hade inte levt idag utan de mediciner som gjort mig barnlös.
Men ändå. Att bara för en kort sekund få tro att vi skulle kunna få hemmagjorda ungar ihop. Att bara få den där insikten om att det inte blir så - tillsammans.
Det är först nu, när jag träffat en älskad människa som vill ha barn med mig, som sorgen riktigt hunnit ikapp. Å ena sidan.
Å den andra så gick vi in i vår kärlek fullt medvetna om hur det låg till. Ibland tror jag att det är en massa sorger som jag och min käraste har sluppit.
Ibland (och det här är ju så dumt så det inte är sant) kan jag känna mig avundsjuk på dem som fick möta sorgen tillsammans. Jag kan bli lite förbannad på att min älskade bara kunde säga "Adoption, ja men visst! Det vill jag!" Utan att behöva gå igenom en massa kriser och förlora fotfästet och tappa bort sig själv och allt det där.
Jag hade velat dela det här.
Nä, jag avundas verkligen inte alla par som försöker och försöker; för att sedan utredas och våndas och sedan få chocken: Vi kan inte..
Jag hade inte levt idag utan de mediciner som gjort mig barnlös.
Men ändå. Att bara för en kort sekund få tro att vi skulle kunna få hemmagjorda ungar ihop. Att bara få den där insikten om att det inte blir så - tillsammans.
Vi borde maila vår kontakt på kommunen igen. Tala om att vi snart är gifta och att vi vill utredas.
Vi pratar om det hela tiden, men vi får liksom inte iväg det där mailet.
För tänk om det dyker upp något som gör att vi får vänta yterligare.
Semestertider till exempel.
Men vi borde verkligen maila. Det borde vi.
Vi pratar om det hela tiden, men vi får liksom inte iväg det där mailet.
För tänk om det dyker upp något som gör att vi får vänta yterligare.
Semestertider till exempel.
Men vi borde verkligen maila. Det borde vi.
2006-05-03
Barn-barn
Mitt liv måste vara värt att leva även om det aldrig blir några barn. Så känns det. Jag skulle faktiskt kunna stå ut även om jag aldrig blir förälder.
Livet är fyllt av kärlek och fantastiska människor.
Men att bli gammal. Att det liksom skulle ta slut efter mig; att ingen "kommer efter".
Inga kritteckningar "Til mårmår" eller "Fammo". Inga pärlplattor. Ingen att proppa full med bullar och osannolika historier om hur det var bättre förr.
Inga skolkort på pianot. Ingen att sticka till små slantar.
Kanske ingen som kommer ihåg att man nog känner sig lite ensam till jul.
Den tanken kan jag faktiskt
inte leva med.
Livet är fyllt av kärlek och fantastiska människor.
Men att bli gammal. Att det liksom skulle ta slut efter mig; att ingen "kommer efter".
Inga kritteckningar "Til mårmår" eller "Fammo". Inga pärlplattor. Ingen att proppa full med bullar och osannolika historier om hur det var bättre förr.
Inga skolkort på pianot. Ingen att sticka till små slantar.
Kanske ingen som kommer ihåg att man nog känner sig lite ensam till jul.
Den tanken kan jag faktiskt
inte leva med.
23 månader
Om allt skulle klaffa perfekt skulle vi kunna träffa vårt barn någon gång i början av 2008.
Men det är en grov uträkning, utan några som helst marginaler. Helt osannolik med andra ord.
Det kommer dröja ännu längre.
Men det är en grov uträkning, utan några som helst marginaler. Helt osannolik med andra ord.
Det kommer dröja ännu längre.
2006-05-02
Romantik
Att säga vem man är och vad man vill. Att ställa krav på framtiden om den ska bli tillsammans. Att visa sig i alla sina skepnader.
Att få ett
"Ja, tack"
till svar
Att få ett
"Ja, tack"
till svar
Salvia
"...neutraliserar den feta smaken hos gris."
Läste det på en örtkruka på Konsum alldeles nyss.
Tror jag ska börja använda det som valspråk.
Läste det på en örtkruka på Konsum alldeles nyss.
Tror jag ska börja använda det som valspråk.
Substitut
Jag har skaffat mig en ställföreträdande skaffa-barn-process. Läser Tinselflickans blogg flera gånger varje dag och våndas, glädjs och följer med i största allmänhet.
2006-04-27
Sorg
Idag är det en sådan där sorglig dag. För andra gången på kort tid har jag fått höra att någon jag känner har cancer.
Man tappar lusten och orken till allt. Mina armar känns som förlamade, jag orkar inte fokusera på jobbet.
Jag lever. Det gick bra för mig. Men jag vet ju. Jag vet vad som väntar.
Det är ett så ofattbart märkligt besked att få.
Man tappar lusten och orken till allt. Mina armar känns som förlamade, jag orkar inte fokusera på jobbet.
Jag lever. Det gick bra för mig. Men jag vet ju. Jag vet vad som väntar.
Det är ett så ofattbart märkligt besked att få.
Subscribe to:
Comments (Atom)
